Ibland är tajming allt. Common har haft en osviklig känsla under hela 2000-talet. ”Like Water for Chocolate” var den självklara hiphopkompisen till D'Angelos ”Voodoo”. ”Electric Circus” var den bångstyriga brorsan som ändå gick hand i hand med The Roots ”Phrenology” och Erykah Badus ”Worldwide Underground”. Genrebrytare. Därför gör det så förbannat ont att konstatera att […][...]

Det känns på sätt och vis nedvärderande att kalla Soul Supreme för en uppstickare bland svenska hiphop-producenter när man tittar på hans meritlista. Det finns inte många som kan matcha den. Och då har han ändå inte hållit på särskilt länge. Han pressar ut souldränkta beat som lägger sig någonstans i närheten av Kanye Wests […][...]

Hej, jag heter Kal Ström och jag är populärkulturknarkare. Jag är ledsen, men det är sant. Eller rättare sagt, jag är inte alls ledsen. Det är fantastiskt att knarka populärkultur. Det enda som går åt är tid. Tid som jag många gånger i och för sig inte har, men tid är det enda som knarkas […][...]

Det finns tre saker att komma fram till när man lyssnar på Saul Williams. Det första är hur man ska förhålla sig till den. Det andra är om man gillar det. Det tredje är om man gillar att lyssna till det. Och det kan bara ske i den ordningen tror jag. Är det musik eller […][...]

Move back, move back that morning sun Shine its light for everyone That light gon shine and clouds is done One day we'll be so tall Vad har hänt med afrocentrismen inom hiphopen? När jag lyssnar på ”True & Livin'” börjar jag fundera på just det. Den rörelse inom hiphopen som kastade ut de massiva […][...]

Det är lite intressant att singeln i det närmaste är dödförklarad på alla sätt som går, samtidigt som jakten på den perfekta förstasingeln snurrar allt snabbare. Jermaine Dupri-producerade It’s Like That är uttryck för precis det. Allt som gjorde Yeah till en av de mest framgångsrika r’n'b-singlarna på väldigt länge kopierat minutiöst noga. Och så […][...]

…så mycket att han släpat in en hel barnkör och delar ut visdomsord till aspirerande unga rappare som fått rådet av en sur syo att det är bättre att skaffa sig en realistisk karriär som byggnadsarbetare. Samtidigt älskar han sin smutsiga södernfunk, västkustgangsta och crunk juice lika mycket. Det finns ingen som känns lika nödvändig […][...]

Hiphop från Holland? Temaskiva på det. Skulle kunna gå duktigt snett, men den här duons nostalgiska omstöpning av allt som vi en gång associerade med A Tribe Called Quest är riktigt trevlig. En del av sinnesstämningarna känns lite krystade (”Insomnia” och “Respect”), men jag har överseende med det. Det är kul att någon vågar. Saknar […][...]

Som en våt dröm för alla som minns Rawkus glansdagar. Babu från Dilated Peoples och Defari från Likwit Crew-kollektivet blir tillsammans The Likwit Junkies. En ny, men kanske snart klassisk, hiphopduo. Vi tar problemet först, de vet inte hur man säger nej. 18 spår hade lätt kunnat bantas till 12. Det betyder att sagolikt njutbart […][...]

Ska jag vara ärlig hade jag gett upp hoppet om Nas. Men enträgna hyllningar i forumet och i kommentarer i kombination med en kollegas instämmande lovord fick mig att söka upp dubbeln från slutet av fjolåret. Och det är bara att stämma in. Nas har spelat in en riktigt grym skiva. Åtminstone om jag får […][...]