Det känns på sätt och vis nedvärderande att kalla Soul Supreme för en uppstickare bland svenska hiphop-producenter när man tittar på hans meritlista. Det finns inte många som kan matcha den. Och då har han ändå inte hållit på särskilt länge. Han pressar ut souldränkta beat som lägger sig någonstans i närheten av Kanye Wests (uppspeedade samplingar, check) och ibland för tankarna till DJ Premier (just här kanske mest för att han scratchat in Gang Starr i bästa låten ”Keep Doin' It”).

Double-O känner en del av er sen tidigare från bland annat Idiot Savants och JazzAttacks. Han har en karaktäristisk rapstil som ofta faller över i sång. Tyvärr har han ingen vidare tyngd i rapen och sångregistret är ganska begränsat, vilket gör att jag tröttnar lite trots att det bara handlar om fem låtar.

Flera steg på betyget ryker på grund av ”Certain Single Belief” som ör en direkt skitdålig låt. Ondska. Den där gitarren borde någon ta livet av.

Men nog med surheter.

EP:n avslutas i stor stil med tre utmärkta låtar. I ”Fortunate” och ”Call of a Lifetime” lyckas Double-O få ut det bästa han har. Beaten från Soul Supreme är mjuka, ibland sprättigt uppklippta och visar med all önskvärd tydlighet att han har få verkliga konkurrenter i landet vid sidan av Embee (jo jag kan droppa ett par till om någon skulle pressa mig). Mellan de två spåren finns redan nämnda ”Keep Doin' It” som får mig att springa till skivhyllan och plocka ut hela Gang Starr-katalogen (det är ett gott betyg).

Nu vill jag höra fler instrumentala från Soul Supreme. De två på fina Svensson-samlingen lovade massor.