När Nas gästade Damian Marleys skiva Welcome to Jamrock och låten Road To Zion var Nas vers lite av en avslutande magi. Redan då talades det om att de hade haft bra dynamik i studion, men det måste ändå sägas att den här typen av samarbete var aningen otippat. Och det känns som om patois […][...]

Vi behövde försoning och samarbete för att bygga upp den raserade världen igen, då för cirka 60 år sedan när kol- och stålgemenskapen bildades. Vi bor trots allt på en ganska så liten yta och även fast vi är totalt olika så borde vi kunna komma överrens. Sen började vi krångla med att diktera hur […][...]

Instrumentalerna här är riktigt bra. Till och med på titelspåret där den för banala hooken går ”bounce, how you want me to bounce?”, kan man njuta av den hårda ljudbild som bandet har skapat. I pressmeddelandet liknas Riff Knives vid bland andra Rage Against The Machine, något som stämmer väldigt bra. Gillar man RATM och […][...]

Som titeln antyder ställs vi inte inför något ovanligt koncept här. Det här mixtapet handlar om att Jadakiss är bättre än alla andra. Det ovanliga ligger istället i att det faktiskt inte är någon fjantig överdrift. Jadakiss är kvalitet, han är en av de allra bästa. Han har bra stil, något han verkligen visade på […][...]

k-os Yes! Crown Loyalist Recordings/Warner Crossover-hiphop. Myspace You Me at Six Hold Me Down Virgin Records/EMI Poppunk för den yngre massan. Myspace Lisa o Piu Behind the Bend Subliminal Sounds/Border Naturromantisk folk. Myspace Before You Die… Spastic Dance Lovely Records Som Nick Cave i ett bistert americanaband på 50-talet. Myspace Sage Francis Li(f)e ANTI-/Border Jag […][...]

Kiki Pau White Mountain Johanna/Border Finsk indierock. Myspace Hellsingland Underground Madness & Grace Killed By Records/Sound Pollution Rock och country med en gnutta gammal smuts under naglarna. Myspace Scott Morgan Scott Morgon Alive Natural Sound/Sound Pollution Lagom trygg rock och det utan att Nicke Andersson håller Scott i handen. Officiell sajt Árstíðir Árstíðir Adore Music/Border […][...]

Jag är förvånad över att jag inte har sett och hört mer av Emilio Rojas. Kanske är det hans brist på charm, man får en känsla av att han är lite ohövlig och svår, som har gjort att de stora chanserna inte har kommit hans väg än. På underbara The Natural har Emilio har fått […][...]

Här visar Asher upp det som det länge har varit tydligt att han har i sig, men som han enligt mig inte levererade någonting av på sitt debutalbum. Asleep In The Bread Aisle kändes inte helt bekväm, vissa element satt bra men helheten blev oväntat svag. Seared Foie Gras With Quince And Cranberry däremot är […][...]

No Mixtape är 28 spår långt och tar en timme att lyssna igenom, de flesta spåren är runt två minuter långa. Trots att Bun kör igenom så många låtar har mixtapet ett homogent sound. Han har valt beats med tung bas och rockinfluenser, samt några av årets populäraste instrumentaler. Och med sin pondus tar han […][...]

2010 har hittills handlat mycket om mixtapes. Det segas med albumsläppen. Visserligen har Freeway & Jake One, Meth, Ghost & Rae, Ludacris, Usher och Erykah Badu med flera kommit med nya album, men när man väntar på bomber som Reflection Eternal, Big Boi, Nappy Roots, Jeezy, The-Dream, Brandy, Rhymefest, Game, Ciara, T.I., Eminem och många […][...]