Det är knappast någon hemlighet att jag helt gav upp inför Civilization. Mycket berodde det, och beror, på Romain Gavras‘ reklamfilm för Adidas All In-kampanj, där Civilization utgjorde soundtracket. Tyvärr är det nog fortfarande så att jag kan se den för femhundrade gången och få storhetsvansinnesgåshud. Fantastisk kampanj för Adidas, som samtidigt exemplifierar fullständigt Justices […][...]

Första gången jag lyssnade på The Wörld is Yours funderade jag på om det berodde på mig eller bandet att skivan lät ganska trött. Några varv senare inser jag att det är frågeställningen som är fel. Det är verkligheten som har hunnit i kapp Motörhead. Eller snarare Motörhead som har accepterat verkligheten som den är. […][...]

När Iron Maiden spelade på Sonisphere för ett knippe veckor sedan stod en närmast enig kritikerkår och hyllade bandet för att visa sånt mod när man till största del spelade låtar från 2000-talet. En del tyckte till och med att det var synd och skam att bandet inte valde att löpa linan ut och hade […][...]

Ozzy Osbourne. Smått legendarisk sångare i Black Sabbath, sedermera bejublad soloartist och slutligen på sentida år en parodi på sig själv i TV-showen The Osbournes, där han i ärlighetens namn mest har gaggat runt och verkat förvirrad. Förra plattan Black Rain, som kom ut för tre år sedan, gav inte särskilt många besked som pekade […][...]

Gubbarna i Iron Maiden bjöd i förra veckan på en ny låt från kommande plattan The Final Frontier, som släpps i augusti. El Dorado släpptes dagen innan bandets sommarturné gick av stapeln och kommer att inkluderas i låtlistan i sommar. Föga förvånande låter El Dorado väldigt mycket som sentida Iron Maiden-låtar har gjort; Bruce Dickinson […][...]

High on Fire och jag har aldrig riktigt klaffat hundra procent, trots att jag har försökt flera gånger och i olika faser. Jag plockade upp debuten The Art of Self Defence och såg dem i London på turnén till uppföljaren Surrounded by Thieves, men har alltid tyckt det var en aning för slött på den […][...]

Jag minns fortfarande känslan när jag stiftade bekantskap med Dream Evil första gången i samband med släppet av The Book of Heavy Metal; går det verkligen att driva metalklichéerna så här jävla långt? Precis allting var over the top i form av svulstighet, riff och framtoning. Därför är den känslan inte lika närvarande när nu […][...]

Sverige hade sitt Bathory, Storbritannien sitt Venom, Polen sitt Kat och Brasilien sitt Sarcofago. Och tydligen hade dåvarande Tjeckoslovakien sitt Root. Det handlar om tidig, obskyr svartmetall, när black metal snarare var en subgrenre till heavy metal och på väg mot thrash metal, snarare än en egen genre i sig. Jiří ”Big Boss” Valter heter […][...]

Bullet levererar. Foto: David Scherman, Rockfoto.nu Att Bullet skulle bli torsdagens bästa konsert var nog allt en högoddsare. Förvisso var det inte så mycket annat att hänga i granen den första dagen, men det lilla jag har hört av Bullets heavy metal har fått mig att rynka på näsan. Men live är Bullet en minst […][...]

Hon låter som en av de där som försöker sjunga hårdrock på Rhapsody in Rock. Med den kommentaren höll en kompis på att förstöra hela upplevelsen av Crucified Barbaras andra platta med den klyschiga titeln Til Death do us Party. Bara tanken på Rhapsody in Rock får mig att känna avsmak, än mer när de […][...]