Det är precis i början av 70-talet. Holland-Dozier-Holland har för första gången tröttnat på Berry Gordy och lanserat egna etiketten Invictus. De signar lite på måfå allt som de hört talas om i korridorerna på Motown. George Clinton har i sin tur tröttnat på att försöka få Gordy att köpa hans låtar eller att spela […][...]

1971 Funkadelic. Sen. 1982 Bad Brains. 1988 24-7 Spyz. 2004 Mos Def. Eller. 1984 Run DMC. 2002 The Roots. 2004 Mos Def. Eller både och. Å den tredje sidan är det också en direkt fortsättning på Black Star och ”Black on Both Sides”. För även om The Mighty Mos har spelat in en knippe låtar […][...]

Ibland måste man åka till den plats där musiken finns. Göra det där lilla extra för att få bästa utdelning. Gå steget längre och inte vänta på att få serverat på silverfat. Det är en av de viktigaste påminnelserna Anders gett mig sedan han klev ombord hos oss i slutet av förra året. I januari […][...]

Innan konserten är jag lite orolig över den korta speltiden. Enligt programmet har festivalens samtliga artister nämligen en och en halv timme på sig. Jag minns hur snopet det kändes när p-funkcirkusen precis blivit varma i kläderna och fick avbryta sin spelning efter ungefär den tiden på Skeppsholmen härom året. Det ska visa sig att […][...]

Fredrik Strage har en gång sagt att electroclash var musikjournalistmusik. Musik som hyllas överallt, men som inte en käft utanför kåren köper. Det ligger en hel del i det. Oavsett vad man må tycka om electroclash (allt från att det var ett skitkass genrenamn till att musiken bara är såååå 2002) så kom Felix da […][...]

Varning kids! Detta är ingen hiphopskiva! Håll er borta om ni inte klarar gitarrer! Jimi Hendrix, Funkadelic, Prince, Living Colour, 24-7 Spyz, Lenny Kravitz och … Boo Radleys. Så var vi av med namndroppandet också. N*E*R*D fortsätter sitt korståg för att återupprätta funkrockens skamfilade rykte. ”Fly or Die” tar vid där ”In Search of… v. […][...]

Jag kan inte hjälpa att jag känner det som Plastic Fang är en mellanskiva. Och faktiskt JSBX sämsta på tio års aktiv karriär. Men det är mer bedömt efter en JSBX-mall än något annat. Antagligen kommer det talas om att yngre förmågor sprungit om dem i bluesig rock'n'roll, men det är inte riktigt så. The […][...]

Jag vet inte vad jag tycker mest illa om. Att den här skivan känns som en enda lång pengahungrig spekulation. Att en sida i cd-häftet gör reklam för skivor som inte har det minsta med 2Pac att göra (bland annat solodebuter från två artister som av en slump är med på varsitt spår på 2Pacs […][...]

Ibland får en sampling helt eget liv. När man börjar tro att originalet i sig är en sampling. Passin’ Me By är ett sådant exempel. Orgeln som används är synonymt med Pharcyde för mig. Oavsett om det är någon annan som använder den (som Joe i remixen av Stutter) eller om det är originalet (Quincy […][...]

Någon vecka innan Missy damp ner i brevlådan dammade jag av Heavy Load med den obskyra hiphop-gruppen New Kingdom. En skiva med grovhuggna, raka rytmer, brölande rap och inget som helst finlir i produktionen. Men en massa energi. Det var så otroligt befriande. Jag är nämligen så jävla trött på bounce. Jag är trött på […][...]