Den har kallats hiphopens Sgt. Pepper och inte helt utan anledning. Paul’s Boutique är ett album som ritade om kartan för både genren hiphop och en stor del av popmusiken utanför genren. Det är också ett album som skulle vara omöjligt att spela in idag. Idag skulle du förmodligen bli stämd bara av att tänka […][...]

George Clintons solotrea går kanske inte till historien som hans största stund. Året är 1985 och det är ett tag sedan han ledde funkutvecklingen. Den rollen har en kort kille från Minneapolis haft sedan en tid tillbaka. Visst märks det på produktionen här. För trots att musikerlistan är sedvanligt milslång och innehåller så gott som […][...]

90 minuter live. Inspelat i Holland 1985. GC glad som en lax. Det här vill du se. YouTube har den goda skiten[...]

Emrik Larsson lämnar svenskan hemma, byter tillbaka till engelskan och återuppväcker ett gammalt artistnamn med en klackspark. Airborne är åtta spretiga låtar som är svåra att placera i ett och samma fack. Vinylen öppnar med en strutig soulblå430srockstänkare som inte påminner om något jag hört honom laga till tidigare. Det är stompig rock med soulklapp […][...]

Nästa år har det gått tjugo år sedan Massive Attack släppte sin debut. Uppföljaren, Protection, fullständigt magiska och Tracey Thorn-sjungna Better Things till trots, blev lite för mjuk och tillbakalutad (och systerskivan No Protection blev en orgie i muller och ekon). Mezzanine, fullständigt magiska och Elizabeth Fraser-sjungna gruppsplittraren Teardrops till trots, ramlade in i ett […][...]

Sa-Ra come out to space De inledande orden parafraserade från Walter Hills sena 70-talsrulle The Warriors säger mycket om vad som komma skall. De kreativa kompisarna hämtar en stor del av sin musikaliska näring ur 70-talets mörkare sidor, de kastar den långt ut i rymden och låter den vara utflippat knasig och drypa av nattlig […][...]

De första tre albumen Funkadelic spelade in under perioden 1970-71 med Bernie Worrell och kanske framför allt Eddie Hazel som George Clintons främsta kreativa partners är nödvändig lyssning för alla som någon gång sagt att hän gillar psykedelisk rock, soul eller funk. Det tredje och sista albumet i sviten, Maggot Brain, är den här upplagan […][...]

Det svåra andra albumet – en klyscha musikvärlden dragits med sedan begreppet succédebut myntades. Fits vänder ut och in på klyschorna, tittar inte tillbaka på svunna dagar och skapar något helt nytt istället. Lika bra det. Genombrottet förra året, Workout Holiday, var en ohelig blandning av Gang of Four-färgad garagerock, jazz, funk och acid rock. […][...]

Om du tycker att Parliament-Funkadelic-familjeträdet är snårigt är det ingenting mot August Darnells. De färgglada discodrinkarnas stormästare och hans lika vilt sprakande kumpaners musik gick in i och ut ur varandras liv på ett vis som lär krävas ytterligare en handfull volymer innan vi kommer i närheten av en någorlunda representativ bild. Egentligen kan jag […][...]

Den här dubbeln var tänkt som den storslagna återkomsten. En skiva Funkadelic, en skiva Parliament. P-funkens tvillingband förenade en gång för alla. Så blev det nu inte. På fler sätt än ett. För den som följt George Clinton och hans turnérande funkcirkus under de senaste åren är den här skivan ändå ingen överraskning. Det handlar […][...]