”Deep in the black of my mind lies a funky of another kind” 10 sekunder. Längre än så tog det inte innan Amp Fiddler hade knockat mig. Att ”Waltz of a Ghetto Fly” var riktigt bra visste jag redan efter första lyssningen för över en månad sen. Sen tog jag semester och ni fick inget […][...]

Innan Prince (då 24 år gammal) gjorde den här skivan hade han redan hunnit släppa två alster. Debuten ”For you” och det självbetitlade albumet ”Prince” innehöll ganska rak och poppig r&b, men det var med den här skivan han för första gången ändrade kurs i sin karriär. Här var det en ny Prince som visade […][...]

Jazzen kryper fram ur sina skrymslen. I varje hörn, på varje klubb, i varje stad. Plötsligt pekar strålkastare och mikrofoner pekat samma mål. Det är inte bara jakten på nästa grej. Det är ett resultat av mognad. På små skivbolag har den odlats, utvecklats och getts frihet. Nu har den vuxit sig så stor och […][...]

Världens skivrecensenter har behandlat denna skiva som om den vore pesten själv. Till skillnad från super-mega-parallellstjärnan Madonna har Prince dom senaste åren gjort det, som jag tycker alla musikanter, som fått in en bastant penningsäck, borde göra. Han har börjat tillverka musik som verkar rena leken, som är oförutsägbar och som spränger alla genrer. Detta […][...]

Jag har aldrig fattat varför så många vill höra dålig musik just under julen. Senast häromdagen kom ett oväntat önskemål om juste ”dans runt granen”-musik med ”dragspel och prylar”. Lika snabbt började någon yra om Phil Spector. Honom gjorde jag upp med förra året. Dags för en sann hjälte att möta ättestupan i år. Tänkte […][...]

Samlingsserien ”Late Night Tales” skulle väl kunna sägas handla om efterfestmusik. Musik för småtimmarna. Med Jamiroquai kommer den tionde volymen. Först ut var Fila Brazilia och härnäst följer Turin Brakes. Hyfsad spridning alltså. Oftast brittisk. Jay väljer och vrakar i backarna märkta disco, funk, soul och jazz. Mest disco. Han plockar fram välkänt och okänt […][...]

På Bonnier Akademien rasar en strid gällande den aktuella avhandlingan från Primal Scream. Lektor Nunstedt hävdar att de ”står för höstens samling så här långt”. Professor Lokko avfärdar den däremot som historieförvanskning. Undrar var prefekt Olsson står i frågan? Jag instämmer till stor del i professorns kritik. Samlingen är slarvigt hopsatt och ägnar sig till […][...]

När jag upptäckte Public Enemy i samband med mästerverket ”It Takes a Nation of Millions to Hold Us Back” dröjde det inte länge innan jag första gången läste namnet The Last Poets. Det var däremot inte lika lätt att hitta deras musik eller någon annan information om dem. Det här var före internet. I 80-talets […][...]

I 1950-talets USA tilldelades svart musik plats i radio genom vita coverversioner på rhythm & blues-låtar. Vita artister, med Elvis Presley som lysande exempel, slogs om platserna på Billboard med låtar där de sjöng på ”svart vis”. Bland artisterna som blev omgjorda till covers fanns några svarta killar i en Doo Wopgrupp som hette The […][...]

Det var under en av mina rundor av rotande i skivbackar jag hittade Mico Wave ”Cookin' from the Inside Out!!!”. Jag hade inte namnet i huvudet sedan tidigare, men anade att det kunde vara intressant tack vare en minnesanteckning om ett Bootsy-projekt som kallades ”Ultra Wave” (dessutom påminde det inte särskilt vackra omslaget vagt om […][...]