Foto: Eric Pamies/Primavera Sound Två dagar efter hemkomst börjar jag så småningom återhämta mig efter Primavera. Festivaler tär alltid på krafterna, men i det här fallet är det som tur är frågan om en tillfredsställd trötthet. Det förvånar inte alls att Primavera Sound i år återigen slagit publikrekord. I runda slängar 140 000 besökare, 276 […][...]

Foto: Susana Lopez Blanco/Primavera Sound Dagar som den här lördagen saknar man inte de svenska festivalernas lera och snålblåst någonstans. Primavera Sound är inrymt på Parc del Forum, direkt vid vattnet, och det är sannerligen svårslaget att under tidig eftermiddag i svag havsbris ligga i en solstol, med band som spelar 20 meter bort. Två […][...]

Sammanlagt mer än 250 konserter. Fem festivaldagar, och ytterligare två under vilka man intar Barcelonas gator med konserter i parker och på gatan. Mångmiljonbudget, givetvis. Men Primavera Sound, som firar sin elfte upplaga, har ändå lyckats växa tämligen organiskt. Till skillnad från många andra stora europeiska festivaler utgörs bara en bråkdel av resurserna av statliga […][...]

När snökanonen träffade Sverige kröp vi ihop framför tv-apparater och tekittlar. dagensskiva.com har sammanfattat november. Blixa Bargelds tekittelsång När jag hört ljuden i Einstürzende Neubautens låtar har jag antagit att det varit elektroniskt feedback eller annat tillagt missljud. Men under konserten på Cirkus såg jag Blixa forma munnen till den högsta rena tonen jag någonsin […][...]

Befinner mig i Berlin. Passar på att samla några artister och låtar som känns Berlin för mig. Bland andra David Bowie, Iggy Pop, The Birthday Party, Nick Cave & the Bad Seeds, Sisters of Mercy och faktiskt Imperiet och Sällskapet (även om låten handlar om Amsterdam). Men det finns inget band som är så mycket […][...]

Vissa band kan ta en hel livstid på sig och aldrig någonsin riktigt ändra sitt sound överhuvudtaget. De kör på i samma inkörda spår, år efter år, med enbart marginella skillnader i sitt framförande och nyansering. Tyska Einstürzende Neubauten är som tur är inte ett av alla dessa band. Från att ha varit en av […][...]

Att gifta paret Mariam Wallentin (sång) och Andreas Werliin (trummor), eller Wildbirds & Peacedrums som de kallar sig, är 2008 års Jazz i Sverige-grupp känns märkligt. För jazz är verkligen inte det första jag tänker på när jag lyssnar på duons andra album, The Snake. Jag får snarare bilder av Einstürzende Neubautens Blixa Bargeld mässandes […][...]

När man väljer att berätta en historia finns förmodligen lika många sätt som det finns berättare. Kanske med vissa gemensamma grundelement, men likväl annorlunda. För att berätta en musikalisk historia, om exempelvis en artist eller ett skivbolag, är det inte sällan (och rätt självklart) musiken som får berätta. En samling låtar som tillsammans bildar ett […][...]

Clatter, crash, clack! Racket, bang, thump! Rattle, clang, crack, thud, whack, bam! It's music! – Now dance! Jag har så svårt att ta mig förbi andra låten, ”Cvalda” på ”Selmasongs”. Början av den till och med. Jag stannar till mitt i ett steg och lyssnar. Clatter, crash, clack… The clatter-machines They greet you, and say: […][...]

Tunga toner vaggar mig. Maler mig. Efter 86 minuter känner jag mig mörbultad fast tempot, med vissa undantag, är så lågt att det släpar. Blixa Bargeld leder mig genom en ljudresa med sin speciella röst och blandar engelska och tyska i en väl avvägd blandning. Men jag vet inte om det är en väl avvägd […][...]