Det kom mycket bra musik 2011, men min överkonsumtion lät mig inte njuta av den så mycket som jag borde ha gjort. Det känns riktigt sunkigt faktiskt, musik ska ju bara vara kul. Ett av mina mål det här året är att inte köpa fler skivor än vad jag kan lyssna på, något som jag […][...]

Mattias Alkberg AnarkistPå Anarkist cementerar Mattias Alkberg sin position som samtidens främsta svenska låt- och textskrivare och det blir ännu tydligare när man tar del av den hundrasidiga boken som följer med skivan och som innehåller essäer, texter och artiklar han skrivit genom åren. Graveyard Hisingen Blues Det fullkomligt dryper av finurliga melodislingor varvat över […][...]

Albin Gromer har just släppt sin tredje singel, För det är du sedan han för för nästan ett år sedan gjorde sitt första framträdande på P3 gulds scen. Med två ep-släpp och ett skivbolagskontrakt bakom sig är den unge malmöiten redo att släppa sitt debutalbum som beräknas komma i mitten av februari. Albin just nu […][...]

Lazee släppte sitt andra album i oktober, och mellan Supposed To Happen och debuten Setting Standards har han blivit pappa, turnerat världen runt och fortsatt vara en av Sveriges mest speciella artister med sin blandgenrehiphop. Vilket är årets album? Förutom min egen skiva Supposed To Happen, Drake Take Care Vad kommer du minnas från musikåret […][...]

På första skivan gick det från botten till toppen fler gånger än jag kunde räkna. Fast att det inte fanns några som helst tecken på att de passade ihop vägrade den överlägsna, fantastiska, Drake släppa taget om den kaxige och okunnige Drake. Han som lyckades förstöra allt som var fint så fort han öppnade munnen […][...]

Det är inte bra med förväntningar eftersom det suger när de sviker, men att inte förvänta stordåd av J. Cole har han gjort fullkomligt omöjligt med sina tidigare mixtapesläpp. Han har gjort ett par av de senaste årens bästa hiphoplåtar. Han har imponerat med sin egenkomponerande musik, alltid drömsk och full av gudomliga nyanser och […][...]

Last Train To Paris är ett konceptalbum där musiken homogent flyter på genom alla spår. Det är en fortsättning på Press Play, och här finns också det drömska soundet som genomsyrade albumet från 2006. Dawn Richards och Kalenna Harper, som tillsammans med Diddy utgör Dirty Money, gör inget större intryck. De tillför säkert ingenting negativt, […][...]

Come To Me och Tell Me dominerade hitlistorna när Press Play släpptes. De är dock inte särskilt representativa för albumet, förutom i en aspekt. De är främst Nicole Scherzingers respektive Christina Aguileras låtar, och de delar gästlistan med, bland många andra, Keyshia Cole, Brandy, Ciara, Keri Hilson och Mary J. Blige. Det går inte att […][...]

Varför låter Natasha Bedingfield som Justin Bieber på Last Chance? Och varför har Nicki en låt på sin skiva som skulle passa mycket bättre på en Justin Bieber-skiva? Det är helt värdelöst. Vad hände med Monster-Nicki? Varför gör hon inte det hon är bäst på? Pink Friday är lika mycket, om inte mer, R&B som […][...]

2009 släppte Rihanna en skiva som fullkomligt pulveriserade allt annat på R&B-scenen. 2010 gör hon inte om den bedriften, men hon kommer ändå med våldsam kraft när hon med Loud blir årets stora överraskning. Jag har aldrig gillat musik av den typen som finns på det här albumet tidigare. Rihanna vinner mycket på sin naturliga […][...]