Det kan naturligtvis inte misslyckas. Depeche Mode på Arvikafestivalen är en drömbokning och det råder ingen som helst tvekan om vilket band de flesta besökarna är här för. När planen framför Vintergatanscenen börjar heltäckas med publik redan ett par minuter innan bandet går på finns alla förutsättningar för en riktigt klassisk konsert. När bandet kliver […][...]

När det var ungefär en kvart kvar tills det att Arvikafestivalen skulle fylla sin synthkvot för evigt var det fortfarande relativt lugnt framför Vintergatan. Skymningen är på väg att lägga sig, och stämningen är förväntansfull, men avslappnad. Inget knuffande och ingen hets. Än så länge. Det märks att det hela går på schema. Någon minut […][...]

Ibland är det lätt att rycka fram argumentet ”det var före min tid” för att försvara sig emot förfrågningar/angrepp om varför man inte hört/sett/läst något, och allra lättast är det nog att applicera det på musik. Samtidigt går ju dess giltighet ganska snabbt upp i rök vid en snabb genomgång av den egna skivsamlingen. 1967, […][...]

Någonstans där på mitten blev jag tvungen att stänga av. Stänga av, för att leta upp Photographic. Speak & Spell är inte riktigt min bästa DM-kopp te, men Photographic är förmodligen den Depeche-låt jag oftast återkommer till. Egentligen varken kan eller bör man plocka fram en snart trettioårig inspelning som referens i jämförelse med en […][...]

Idag kom första släppet till Arvikafestivalen nästa år. Det är Depeche Mode som spelar näst sista spelningen på sin Europaturné i Värmland. Depeche Mode spelar i höst in uppföljaren till Playing the Angel. Det nya albumet släpps i april nästa år, innan turnén startar. Så här se hela turnéschemat ut: 10.5 TEL AVIV, Ramat Gan […][...]

Dave Gahan har med Hourglass fått till en skiva som är bättre än första soloalstret Paper Monsters. Inte för att det kanske säger så mycket, då den sistnämnda närmast kan kallas en total besvikelse. Men det är ett väldigt uppenbart faktum att han inte klarar att ta sig ut ur Depeche Modes slagskugga. Vilket må […][...]

För mig är det få skivor som verkligen tar fäste i min hjärna. Jo, jag kanske kan njuta av en skiva och låta den snurra ett par varv i spelaren; men ett par veckor senare har alla minnen av att jag ens hört artisten försvunnit från mitt undermedvetna. Ofta är låtarna som fastnar låtar jag […][...]

Depeche Mode har äntligen hittat tillbaka till storformen! Bort från såsigheterna på ”Exciter”! Det verkade vara en rätt allmän uppfattning om ”Playing the Angel”. Efter att ha lyssnat igenom Depeche Modes senaste album två gånger visste jag att de som påstått det bara skojat med oss andra – vi ännu lyckligt ovetande. Två ord. ”Paper […][...]

Jag minns det som igår. Hur brorsan satt där på vardagsrumsgolvet, med synthen framför sig. En Yamaha CS 5, förresten. Snygg som fan, tyckte vi. 1981 hade jag nått den respektabla åldern av åtta år. Brorsan var elva. Nu satt han alltså där med högerhanden på tangenterna. Och spelade samma slinga om och om igen. […][...]

Det har gått tjugo år sedan Depeche Mode debuterade med ”Speak and Spell”. Mycket har hänt och idag består gruppen av tre ärrade och erfarna herrar; Martin Gore, David Gahan och Andrew Fletcher. Bandets signum har varit Martin Gores ofta tunga och storslagna låtar som givits ytterligare tyngd av David Gahans röst och mimik. Med […][...]