För sisådär tio år sedan satt jag och diskuterade musik med en kollega. Vi var båda musikintresserade och vi hade samma arbetsuppgifter, vi var båda textmänniskor. När jag sa att texter inte betyder något för mig konstaterade hon förvånat: ”du är i fel bransch”. Jag minns inte vad jag svarade, men förmodligen något i stil […][...]

Av alla soulsångare är Raheem DeVaughn den kanske mest förbisedda. Han har länge lidit risken att gå till historien som refrängsångare, hans gästspel hos hiphopens stora är många och övertygande. Han borde ha ett par flyttlådor fyllda av gentjänster vid det här laget. På mäktiga dubbeln The Love & War MasterPeace skriver han av ett […][...]

Att vänta fyra år med uppföljaren till den smått lysande debuten Based on A True Story är förmodligen att betrakta som ett kommersiellt självmord. Men samtidigt är det fullt i linje med hur Fat Freddys Drop fungerar. De har aldrig brytt sig om hur man traditionellt bör göra utan gjort allt efter eget huvud. De […][...]

2009 fyller hiphopen 30 skivår. Ola och Pontus firar detta i och med att lista 30 låtar av DJ Premier och RZA, två av världens mest legendariska hiphopproducenter. Deras direkta ansvar för delar av hiphopens utveckling är enorm. Min del i firandet handlar dock om en snubbe som tycks vara mest irriterande, men som faktiskt […][...]

Minns ni 99? Det känns ganska avlägset, eller hur? Året då Napster gör fildelningen folklig, tidningarna Pop och Sound Affects läggs ner och Curtis Mayfield dör. Det var också året då dagensskiva.com tog sina första stapplande steg. Under februari/mars började redaktionen formeras och i april var hela den första styrkan samlad. 13 maj kl 12:00 […][...]

”Country music is the white man’s soul.” Bevingade ord från Kris Kristofferson och de har aldrig känts mer påtagliga när Lambchop kommer på tal. Innerligheten i Kurt Wagners låtskrivande har lika mycket gemensamt med soulens förkämpar (Marvin Gaye, Curtis Mayfield) som med countryns diton, både nutida och pionjärerna. Jag hör lika delar Neil Young som […][...]

Liksom Soulife från 2005 är Southern Comfort en skiva med material från tiden då skivbolagen bråkade och skivor inte gavs ut som planerat. De elva låtarna på Southern Comfort är daterade 2000-2002, alltså några år innan Anthony Hamilton slog igenom storskaligt med Comin’ From Where I’m From 2003. Månghövdad är den skara som gör anspråk […][...]

”Faith” är ett perfekt stycke neosoul med rötterna djupt rotade i afrofunken. En jordig gitarr över en försiktig hi-hat och så hela kalaset med bas, keyboard och Amp Fiddlers sköra men ändå fylliga röst. Det är en öppning som lovar stort. Sedan kommer en klarinett-jazzig sak som lika gärna skulle ha kunnat lega som mellanspår […][...]

Inte helt oväntat går Kieran Hebden en helt egen väg när det nu är dags för Four Tets bidrag till DJ-Kicks-serien. Upplägget är i stort sett detsamma, en artist väljer låtar som de inspireras av, men den stora skillnaden är att Hebdens blandning är långt ifrån så uttalat dansgolvvänlig som man vant sig när det […][...]

Richard Ashcroft är i sina bästa stunder själva essensen av nittiotalets brittiska pop. Fader till både Noel Gallagher och Chris Martin och alla däremellan. The Verves ”Urban Hymns” innehåller en samling låtar så starka att han borde kallas sir Ashcroft. Men den andra sidan av hans låtskrivande är så trist att den kan få människor […][...]