Common är verkligen ingen ordinär eller vanlig rappare oavsett av hans artistnamn antyder. För efter att ha släppt skivor under femton års tid med flera legendariska spår, en otrolig bredd på låtmaterial och framförallt flertalet kraftfulla fullängdare är han inte slut. 2005 släppte Common skivan Be som vid det tillfället kändes som ett ordentligt nyvaknande […][...]

Nej, juli 2007 kommer inte att gå till historien som den varmaste sommarmånaden på länge. Regn och översvämningar känns mer på tapeten. Men dagensskiva.coms redaktion är inte de som misströstar. Musiken fanns ju där. Helt klart hetast i juli. Benicàssim Den enskilt största musikrelaterade upplevelsen under juli månad var Festival Internacional de Benicàssim. I ett […][...]

Hissa eller dissa. Flippa eller floppa. Det är dags för tre nya videor att möta folkets jubel eller öppna hån. Brasiliansk pop och två varianter av amerikansk hiphop. Common The Game Chi-Towns finaste tar hjälp av ingen mindre än DJ Premier. Resultatet blir så klart rökigt jazzig hiphop med sot under naglarna. CSS Alcohol Söt […][...]

Från Waco, Texas, kommer Myone, Myth och Symbolyc One. Tre rappare/sångare som tillsammans bildar Strange Fruit Project. Namnet lånat från sången Billie Holiday gjorde berömd. Att lyriken handlar mer om vardagens vedermödor och kampen för rättvisa än om att supa hårt och knulla runt är med andra ord ingen vågad gissning. Samtidigt är det inte […][...]

När allt går som i sirap som i smått fantastiska singeln/videon ”What You Know” är T.I. verkligen kung. När han med musikens hjälp lyckas skapa den där märkligt sköna känslan av att vara riktigt snorig och åtminstone lätt febrig. Gärna med en rejäl stänkare av valfri Vicks Nyquil-kopia innanför t-shirten (fegisvarianten av att sippa de […][...]

I början av årtusendet släppte Goapele en självfinansierad skiva som hon valde att kalla ”Closer”, efter en av låtarna. När den skivan sålt slut och hon fortfarande inte nått större uppmärksamhet spelade hon in ytterligare fem låtar och släppte en ny version som fick namnet ”Even Closer”. Det gick bättre – om än långsamt. 2003 […][...]

För mig associeras titeln ”Unplugged” snarare med de tidigare, ofta klassiska och avskalade, MTV-inspelningarna med sång och akustisk gitarr, än med 16-mannaband och maffiga arrangemang. Men för all del, jag nöjer mig med att konstatera att Alicia Keys gör som många av sina likar och spelar in en liveskiva relativt tidigt i sin karriär. Hon […][...]

Av alla de många recensioner jag läst av Mary J Bliges senaste album är det Jonna Sima som träffar bäst när hon skriver om olyckskorparna som kraxat att ”hon var bäst när hon var som olyckligast” (Stefan Thungren kraxar fortfarande i Svenska Dagbladet). Jag erkänner, jag har själv stått och vrålat den klagolåten. Förmodligen mer […][...]

Det känns som om det gått en evighet sedan den här skivan borde ha kommit. Eller åtminstone två tre år om jag nu inte ska låta känslorna styra. Dröjt har det hur som helst gjort. Ibland har det varit så nära att någon vågat säga: ”nu kommer den”. Men icke. Peshi har filat tills hon […][...]

Ibland är tajming allt. Common har haft en osviklig känsla under hela 2000-talet. ”Like Water for Chocolate” var den självklara hiphopkompisen till D'Angelos ”Voodoo”. ”Electric Circus” var den bångstyriga brorsan som ändå gick hand i hand med The Roots ”Phrenology” och Erykah Badus ”Worldwide Underground”. Genrebrytare. Därför gör det så förbannat ont att konstatera att […][...]