Upplägget av Fleet Foxes spelning på lördagkvällen är nästan identisk med spelningen på Way Out West förra sommaren, men det finns en betydande skillnad. Det numera rutinerade Fleet Foxes är nästan för bra. Stämsången är så otäckt tajt att det inte ens spelar särskilt stor roll att man – trots att festivalen har haft ett […][...]

Jesse Hughes i Eagles of Death Metal. Foto: Oscar Berggren, Rockfoto.nu Halvvägs in i konserten öppnar sig himlen över Arvika och det öser ner. Inom loppet av en minut fylls Apollotältet av barbröstade människor. Hälften av publiken står dock med ryggen mot scenen och inväntar rätt tillfälle för att ta en snabbrusch bort till Vintergatan […][...]

Klockan är tidigt. Alldeles för tidigt både för Poni Hoax och för publiken. Fransmännen känns måttligt engagerade och när en orgel går sönder redan efter fem låtar ger de nästan synbart upp. Efter en stunds mekande funkar alla klaviatur återigen som de ska, och konserten startar mer eller mindre från noll. Till skillnad från på […][...]

Arvikafestivalens tämligen bedrövliga metaluppställning i år, som verkar ha burit ledordet progressiv när bokningarna gjordes, kröntes åtminstone av Burst. Kristinehamnssönerna får dessutom anses aningen mer direkta än exempelvis The Mars Volta och lämpar sig bättre på en festivalscen än vad Opeth gör. Sångaren Linus Jägerskog är på riktigt bra humör på spelningen, som i princip […][...]

Bullet levererar. Foto: David Scherman, Rockfoto.nu Att Bullet skulle bli torsdagens bästa konsert var nog allt en högoddsare. Förvisso var det inte så mycket annat att hänga i granen den första dagen, men det lilla jag har hört av Bullets heavy metal har fått mig att rynka på näsan. Men live är Bullet en minst […][...]

Frida Hyvönen inleder fredagens program i Apollo-tältet i en svart nylondräkt med gigantiska guldarrangemang som växer ut från kroppen. Publiken – sömnig, bakfull och toksvettig efter promenaden från campingen – lyckas inte riktigt fylla tältet men Hyvönen är mer än nöjd. Främst måste hon vara väldigt, väldigt varmt i den fantastiska kreationen. Bandet, Linnéa Olsson […][...]

Första intrycket av Arvikafestivalen 2009 är lite att festivalen växt ur skorna, och dessutom drabbats av lätt hybris på köpet. Långa omvägar, omöjligt att få tag i vatten, omöjligt att duscha, allmänt krångliga arrangemang. Men visst, man lär sig. Området har till detta år utvidgats, Vintergatan har flyttats så långt bakåt som det bara gick […][...]

Med en pervest tryckande hetta är The Sounds första bandet ut på Vintergatan. Vid en första anblick är publiken inte särskilt stor, men räknar man med skaran som står och trycker långt till vänster där det i alla fall finns en antydan till skugga, samt det proppfulla ölområdet där folk svalkar sig med en kall, […][...]

Efter att nästan ha varit uträknade men rest sig i sista sekunden kom Arvikafestivalen tillbaka, starkare än någonsin, och kör återigen för full gas. 2009 kom styrkebeskedet som bekant tidigt, då man ryckte åt sig Depeche Mode när årets festival fortfarande var i larvstadiet. Med andra ess som Nine Inch Nails sista (nåja, det återstår […][...]

Arvikafestivalen presenterade i dag ett knippe namn på ett något okonventionellt vis; man gjorde det genom att lägga upp en torrentfil på omtalade The Pirate Bay, som i sin tur ledde till en pdf med dagens artistsläpp. – Den senaste tiden har en hel del saker hänt i Sverige, som syftar till att kontrollera flödet […][...]