Recension
- Aphrodite (album, aac) Kylie Minogue
- 2010
- Parlophone/EMI
Better the devil you know
Lyssna
Externa länkar
När det handlar om Kylie, ja eller för den delen vilken som helst av popsystrarna Minogue, så behövs det inte särskilt mycket för att göra min dag.
Kylie släpper nytt. Så var vi hemma.
Under Kylies musikaliska karriär (som faktiskt är snudd på lika lång som Madonnas, även om det sällan känns så) har det förstås alltid varit bäst när discon lurat runt hörnet. När hon gett sig ut på förvirrade resor tillsammans med Manic Street Preachers eller försöka revampa sig själv som någon slags tvärhandshög r’n'b-ikon så har det gått sådär. Visst, vi pratar ju om Kylie här, vilket visserligen betyder att jag sväljer ungefär vilka musikaliska utflykter som helst. Men ändå. Inte lika roligt.
När det började talas om att Aphrodite skulle bli en enda lång, glittrande hureremöjligt jättedansgolvsfest – med ena paljettplatån i åttiotalets Stock Aitken Waterman-pastellfärgade tuggummin och den andra i tvåtusentalets återfödda klubbübercool – då var det förstås bara att börja räkna dagarna.
Och det har inte sparats på krutet på samarbetsfronten. Förutom Stuart Price (ännu en Madonna-parallell), som dessutom haft huvudansvaret för alltihop så har man samlat en mindre hög av de senaste årens största hitmakare. Här finns förstås Cathy Dennis (som sedan starten tillsammans med D’Mob varit med och skrivit låtar som Kylies Can’t Get You Out of My Head och Katy Perrys I Kissed a Girl) och Richard X (Annie, Sugababes, Roisin Murphy, Sam Sparro, Goldfrapp). Hannah Robinson (Dannii Minogues You Won’t Forget About Me, Ladyhawkes My Delirium och tillsammans med Richard X Saint Etiennes Method of Modern Love och Annies Chewing Gum).
Här finns danske veteranen Cutfather, tvillingsystrarna Mim och Liv Nervo (David Guetta och Ke$ha), Jake Shears från Scissor Sisters, Luciana Caporaso (Bodyrox). Här finns svenska färger genom Sebastian Ingrosso och Magnus Lidehäll (Filthy i Afasi & Filthy). Vi hittar Pascal Gabriel (som varit inblandad i det mesta från S’Express och Bomb the Bass till Little Boots och Goldfrapp), Kish Mauve (tidigare Kylie-samarbeten) och två bonusspår signerade Xenomania (Girls Aloud och Pet Shop Boys). Lite otippat dyker dessutom Keanes Tim Rice-Oxley upp som en av låtskrivarna.
En musikalisk Kaffestugan Annorlunda.
Det här borde alltså bli galet bra. Och det börjar riktigt bra med singeln All the Lovers, blåsmakande Get Outta My Way och framförallt Put Your Hands Up (If You Feel Love) med sina filtrerade trummor, sin discogitarr och sina snygga stråkar inte många hotpants från Fever.
Men nu vore ju inte Kylie Kylie om albumet skulle hålla hela vägen. Det är ju trots allt låtarna, inte albumen, som är Kylie.
När Aphrodite halvvägs in börjar styra in på de tyngre åttiotalssynt-möter-nyelectro-flörtar-med-rock-tongångarna som styrt stora delar av hitlistorna senaste åren blir det inte lika kul. Inte heller da-dun-da-dun-elektropopen som också stått högt i kurs lite för länge nu.
Fast med det sagt gillar jag svenskbidraget Cupid Boy mer än jag borde. Och som tur är hämtar sig albumet efter den värsta svackan i mitten och går till och med i mål i en av skivans bästa låtar, Can’t Beat the Feeling.
Men så finns det ett lite jobbigare problem med Aphrodite. Inte ens skivans allra mest discosprudlande stunder kan måla över det faktum att låtarna till stora delar helt enkelt är lite svaga. De där riktiga känsloexplosionerna och tapetklisterrefrängerna lyser med sin frånvaro. Snyggt, men inget som hänger kvar i luften när de sista tonerna lämnat rummet.
Men, vafan. Kylie har släppt nytt. Nu ser jag fram emot en flodvåg dansgolvsgraviterande remixer. Fear of Tigers åttiotalstrumslamrande och housepianohamrande omarbetning funkar fint som vägvisare.
Publicerad: 2010-07-02 00:00 / Uppdaterad: 2010-08-03 00:30
4 kommentarer
Znark!!
Ressa något fräscht istället för disco divor från 1984.
#
Janne>> Znark!! Sär skrivning.
#
[...] Aftonbladet: ”Nästan samtliga spår på â€Aphrodite†är värdiga en popgudinna.” Expressen: ”Att lyssna på Kylies nya album är som att öppna en välskriven deckare där det står klart hur upplösningen kommer att se ut redan efter några kapitel.” Telegraph: ”Dance-floor slammers with sparkling hooks expertly mixed into a non-stop disco set.” BBC: ”Aphrodite is pure Kylie magic.” Antoine Reid: ”‘Aphrodite’ is a lot like a casual sex hook-up: the thought and anticipation of it is really thrilling and exciting and then after the deed is done, you realize it was a bit better in your imagination than it was in reality.” Gaffa: ”Tänk Tingeling i cheerleaderdräkt. Tänk ett mellanting mellan Pez och ecstasy.” Herald Sun: ”Not so mystical or mythical, but open to chances, change and wonder.” Pop Boi: ”She has rediscovered what I can only describe as Kylie-moments: those times when the song takes over and there is no doubt you’re listening to a Kylie Minogue track.” Oswalds Popcorn: ”Electroblingad loungedisco.” TNT Magazine: ”The result is a not-so-mighty Aphrodite.” I am Chase: ”I enjoyed this album more than I expected to, and it marks one step closer to a return to form for Minogue… even if she’s not quite at her peak.” MuuMuse: ”Kylie Minogue’s latest could not be perceived as more authentic to her artistry: Aphrodite is literally the essence of Kylie in audio form.” Metro: ”There’s something a bit puzzling, even silly, about her music.” Irish Times: ”Splash on your Kylie fragrance, get your heels on and get ready to spin around the dancefloor all summer long.” The Guardian: ”Perhaps thinking outside the box – an acoustic album? – is what’s needed next.” Dagensskiva.com: ”Men nu vore ju inte Kylie Kylie om albumet skulle hålla hela vägen. Det är ju trots allt l… [...]
#
[...] Som den världsstjärna hon har har Kylie förstås en påkostad hemsida. DN gav också betyg 2. Fler recensioner: Göteborgsposten och Dagens skiva. [...]
#
Kommentera eller pinga (trackback).