Foto: David Lundmark. Dennis Lyxzén är en av Sveriges största musikprofiler. Från Umeås tidiga punkscen och vidare med dess flaggskepp Refused har han sedan uppbrottet med Refused 1998 fortsatt göra musik i olika konstellationer. Nu för tiden är han aktiv i AC4 och Invasionen, som släppte den hyllade plattan Saker som jag sagt till natten […][...]

Stoppa pressarna! Dennis Lyxzén skriker igen. Men vad är det egentligen som händer runt rösten? Musiken alltså. Jag kände mig plötsligt som världens mest reaktionära surgubbe. Drog igång AC4 istället. Sorry.[...]

Ett teknikhaveri omintetgjorde Umeåbandet The Vectors uppföljare till 2003 års Still Ill. När plattan väl var inspelad kraschade datorn och inspelningarna gick förlorade. Året var 2006 och The Vectors har fört en tynande tillvaro sedan dess, medan bandmedlemmarna nu för tiden lägger sin tid och energi på AC4 och Audionom. När Patrik Lindmark på SIK […][...]

Umeå, 2010. Sony släpper Hela världen brinner med Invasionen, ett av Dennis Lyxzéns många projekt. På många sätt ett symptomatiskt skivsläpp som får spegla Lyxzéns status i musikvärlden. Efter mångårigt engagemang i flertalet namnkunniga akter är det inte konstigt att stora, stygga skivbolaget vill knyta Invasionen till sig. Multinationellt skivbolag eller inte, gräsrötterna överges inte […][...]

Fever Ray Fever Ray Jag slås av det stora mörkret på Fever Ray:s självbetitlade debutskiva. Men jag är osäker på vad mörkret består av. /…/ Det långsamma tempot och de mörka malande tonerna. Även om det strös ut rikligt med lättare toner ovanpå anrättningen smakar det sorg. Det smakar uppgivenhet, förlorad kraft. Men även om […][...]

Att David Sandströms och Dennis Lyxzéns karriärer efter att Sveriges hittills största hardcoreband gick i graven är väldokumenterade får ses som AC4s snålskjuts till uppmärksamheten bandet fått. För korten ska läggas på bordet direkt, hade det inte varit för medlemmarnas tidigare åtaganden hade bandet inte fått tillnärmelsevis lika mycket utrymme medialt – det är trots […][...]

I den där andra branschen som jag ibland känner mig delaktig pågår sedan igår det som unisont hyllas som årets finaste musikfestival. Men jag vet inte jag. Det är inte bara rationalisering som gör att jag inte är lika imponerad. Därför ger jag er mitt spelschema som det hade sett ut om jag hade åkt. […][...]

Nästa helg hålls Way Out West för tredje gången i Göteborgs Central Park. Missa inte följande: Agnes Arpi: Robyn (Flamingo fredag 17:40) Kleerup i all ära, men på fredag hoppas jag på att få återuppleva Fucking Åmål-känslan genom Robyns 90-tal. Om hon dessutom spelar Handle Me och Who’s That Girl är fredagen biff. Laakso (Linné […][...]

Tre år. Tre jävla år. Så lång tid har gått sedan vi fick ta del av David Sandström och hans Overdrive i och med förra släppet Go Down!. Att den skivan är den i särklass svagaste av de han givit ut under eget namn och då också bidragit till en viss frustration säger en del. […][...]