En dag med fantastiskt väder och tre med mer eller mindre bedrövligt regnande. Trots det lockade festivalen med landets största höjdskillnad ungefär 8000 personer för tredje året i rad. Största bokningen N*E*R*D ställde in precis som Masshysteri. När The Hives avslutade festivalen med två nya låtar, Bad Call och Patroling Days, i bagaget var det […][...]

Jag kan väl lika gärna säga det med en gång, More About Nothing är inte lika bra som 100 Miles & Running (Wales bästa so far). Å andra sidan är det betydligt roligare lyssning än Attention Deficit, Wales första ”riktiga” album som var en mindre besvikelse. Precis som så många av de andra rapparna som […][...]

En ny Cube-video är en ny Cube-video.[...]

När jag kommer fram till ett ösregnigt festivalområde och möts av skylten: Faller mitt humör till någonstans under mina fodrade gummistövlar. Det som på förhand kändes som en riktigt toppenkväll förvandlas i takt med att regnet tränger genom mitt regnställ till en blöt mardröm. När den enda musikaliska trösten på området just då är Hoffmaestro […][...]

Kalla mig gubbe om ni vill. Kalla mig bekväm. Men den här dagen hade jag bestämt mig för att nöja mig med en enda konsert. Så att det regnade kraftigt gjorde mig inte så vansinnigt mycket. En punkrockskonsert i ösregn är väl ingen match? När jag kommer fram till scenen som heter Lilla IP ungefär […][...]

Jag hade helt glömt nivåskillnaderna i det som en gång var Folkets Park i Karlskoga. Det var närmre 20 år sedan jag var här senast och mycket har hänt sen dess, till exempel har de flesta av byggnaderna brunnit ner. En del känns ändå bekant från tiden när festivalen hette Charleswoodfestivalen och toppades av Magnum. […][...]

Jag ska villigt erkänna att det inte var särskilt mycket som lockade mig till Arvikafestivalen 2010. Och då är jag verkligen inte särskilt svårflörtad när jag väger för och mot att åka till Värmlands finaste festival. För mig handlar Arvikafestivalen främst om att få träffa mina fina vänner i redaktionen. Det saknar jag i år. […][...]

När jag efter sisådär tre års väntan äntligen får sätta på mig hörlurarna och låta Big Boi:s efterlängtade album Sir Lucious Left Foot… The Son of Chico Dusty träffa trumhinnorna handlar upplevelsen nästan lika mycket om det jag får höra som om det jag inte får höra. Efter en lång strid med sitt gamla, och […][...]

Idag, den 7 juli 2010, skulle den 25:e upplagan av Hultsfredsfestivalen börja. Det blir inget av med det. Och även om det var ett par år sedan jag var på festival i Småland känns det ledsamt att det aldrig verkar kunna hända igen. Jag har svårt att se hur festivalen skulle kunna resa sig likt […][...]

Jag har alltid varit säker på att jag inte gillar poesi. Trots att jag har läst mästarna har jag aldrig hittat något som fastnar. När jag första gången hörde Ursula Rucker hajade jag till. Men det var väl inte poesi? Inte riktig. Det var ju bara en avslutning av en hiphopskiva. Och jag gillar ändå […][...]