Precis som på den självbetitlade debuten öppnar Jennifer Hudson sitt andra album med en fantastiskt bra låt. No One Gonna Love You, producerad av Rich Harrison (Crazy In Love), har simpelheten som genomsyrade Destiny’s Child mer hiphopiga R&B, och med Hudsons superba röst får musiken samma kaxiga självkänsla som bara kan mätas med Beyoncés. Det […][...]

Titelspåret öppnar Shaolin Vs. Wu-Tang. När beatet rullar igång öppnar Chef Raekwon med Villagers, gangstas / pillagers, paintbrush New whips, blue fifths / Louis Shallah, shit Ostrich turtlenecks / the Chef, already reps Lean off the petty jets / we buy the very best Outfits, powerful rich / pouncers, camel clips One bump, two lumps […][...]

Saigon är en äkta storyteller. Hans texter är relativt lätta att följa och han vågar vara personlig och ärlig. Han har en tyngd i sin rap, mer än i sina ord, som är lätt att älska att lyssna på. Saigon är en av världens bästa rappare. Ibland är det svårt att inte tappa hakan när […][...]

Nate Dogg blev bara 41 år gammal. De senaste åren har han drabbats av strokes, men om ett nytt slaganfall är orsaken till hans död är ännu okänt för allmänheten. Legenden med den magiska rösten förgyllde hiphop i nästan två decennier. R.I.P. Nate Dogg.[...]

Det första jag hörde av Jarren Benton var låten Justin Bieber. En lyssning ledde till nedladdning och att jag skrev ”intressant” efter Bentons namn i min musiksläpplista. När Huffing Glue With Hasselhoff äntligen dök upp på Spotify, några veckor efter dess release i januari, var det med ivriga öron jag lyssnade. Justin Bieber, som är […][...]

Gutter Rainbows är Talib Kwelis fjärde soloalbum, och det första han har släppt utan ett skivbolag i ryggen. Det innebär total frihet och press från ingen annan än han själv, samt att inga käppar gällande releasedatum sattes i hjulet. Med en väldigt lyckad internethajp som Kweli styrde upp själv med sin Twitter nådde skivan bra […][...]

Det här är en lista över 2010 års tjugofem bästa skivor. Jag har lyssnat som fan, så det här stämmer bra. 24 av 25 finns i Spotify, och allting rekommenderas givetvis varmt! Jag har dessutom satt ihop en Spotify-playlist (lyssnas bäst med shuffle på) med en låt (den bästa) från varje skiva ur min lista, […][...]

Nottz börjar med att rappa över Travis Barker-trummor. Rockinfluenserna dominerar inte You Need This Music, men de finns. De riviga gitarrerna som dyker upp mitt i Blast That, som annars i grunden är vad superproducer Nottz gör mest och bäst på den här skivan – positiv funk med en okaxig swagger, är ett exempel och […][...]

Redan från början anar man att något är fel här. Det är inte som det brukar vara. Keyshia Cole låter osäker och hennes röst befäster inte en stark plats utan flyter bara iväg. Ibland rycker hon upp sig, och för en stund hoppas man att hon ändå ska lyckas bära fram den här skivan trots […][...]

Om Statiks senaste album sa jag att det alltid blir bra när Termanology rappar över hans beats. När 100 Proof släpptes kändes Statiks sound urvattnat och oinspirerat, men att Term ändå fick det att leva är ett bevis på att de är starka tillsammans. 1982 är det smartaste de båda kunde göra. Statik Selektah och […][...]