Beyoncé rör sig mot en del spännande delar av musikkartan på 4, även om det vid en första anblick kan verka tvärtom. Balladerna känns många bland de få, tolv, låtarna, och de flesta passar det fint att sätta power framför, men man märker fort att 4 är ett gediget och stundtals äventyrligt verk. Disco, tjejgruppspop […][...]

Killer Mike är från Atlanta. Han kan beskrivas som en blandning mellan Bun B och Young Jeezy, men stundtals finns det skrämmande mycket Pimp C i honom. Liknelserna är många bland rapparna från södern, vilket ofta, och med rätta, lyfts fram som något väldigt positivt. De ingjuter en fin känsla av gemensamhet. Samtidigt är de […][...]

Många olika stilar får ta plats på The Great Debater, vilket gör det till Skyzoos mest spretiga projekt hittills. Det är absolut inget dåligt, snarare blir han bara bättre trots att jag inte har något illa att säga om de två ASBRA album han har i bagaget. Han fortsätter att övertyga, alltid mest tack vare […][...]

Snacket som går kring Alexander ”Newkid” Ferrer handlar i princip endast om fenomenet svensk R&B, något som inte har funnits tidigare och som Newkid inte bara är ansiktet utåt för, utan som han även mer eller mindre har uppfunnit helt själv. Hans första singel, Turbulens, har spelats mycket på radio, men det tog pinsamt lång […][...]

När jag lyssnade på Processen uppenbarade sig Mohammed Ali för mina öron för första gången, och de hamnade genast på kartan som en av Sveriges mest lovande hiphopgrupper. Både för hiphopfans landet över och mig själv. Jag blev visserligen inte överväldigad av släppet, men absolut tillräckligt intresserad för att hålla koll på duons framtid. Vi […][...]

Med Beyoncé är man van vid något nytt för varje skivsläpp. På soloalbum nummer två, B’Day, visade hon upp en halvt manisk sida. Hon klämde in 11 totala fullträffar och sjöng dem med en unik styrka, nästan besatthet. Det extremt dansanta soundet tilltalade varje människa, och de riktiga fansen var lyckligare än någonsin över de […][...]

Brother Ali har ett stort register väl värt att ta del av, men för att förstå hans storhet behövs det inte mer än det korta introt som är hans på det här albumet. Hans tal om gemensamhet i en värld som inte vet var den är på väg ingjuter en varm och genuin känsla över […][...]

Små fragment av Lupe Fiascos tredje album är förbannat bra, och bra på exakt det sätt som han nog har tänkt. Lupe vill göra något helt eget, något som dock bevisas mer av Lasers bottennapp än de bra låtarna. Långt borta är enkelheten från Food & Liquor. Lupe har vandrat iväg på många musikaliska äventyr. […][...]

Black And Yellow är antagligen den största hiphophiten just nu, och det är välförtjänt. Det är en sjukt fet låt, och tveklöst detta albums bästa, som dock hade kunnat göras av vem som helst. Stargate har gjort mallen, och Wiz Khalifa hade turen att måla på den. På Rolling Papers, Wiz Khalifas debutalbum på skivbolag […][...]

Det är kanske konstigt att påminna om artister som inte alls är bortglömda, de är hela tiden och just nu aktuella, och om en genre som, om man ser med breda mått, kanske är världens mest populära. Trots detta tycker jag att det jag ska påminna om är bortglömt, eller översett och fördomsfullt snabbt avfärdat […][...]