För en timme sedan dök det upp en tweet på twitter.com/eyedeaabilities, som förkunnade att Eyedea är död. Flertalet artister och tusentals fans har adresserat det hela, och känslan är att det stämmer. Ingen mer superpålitlig information finns dock att tillgå, så små förhoppningar om att det bara är ett otäckt rykte finns. En trevligare nyhet […][...]

Det här är oelegant hiphop. Det här är hiphop som knuffar undan allt och alla för att kunna skrika dig i ansiktet. Classic börjar med The Book Of Rashia, och det är ingen som helst tvekan om att Rah Digga är mer än redo för sin återkomst. Hon är vass! Rah Digga visar en grym […][...]

Hur lyssnar man på en skiva där man av oförklarlig anledning inte gillar rapparen? Egentligen ska väl frågan vara varför man lyssnar på en sådan skiva från första början, men nu är jag där jag är. Jag lyssnar på en skiva med Murs, västkustrapparen med den skitkonstiga frisyren som jag inte gillar fast att alla […][...]

Det börjar med City Playgrounds. DJ Hi-Teks beat är enkelt, men har pondus och är toppat med skuggad sång som letar sig djupt in i medvetandet. Störst är Talib Kweli. Med albumets bästa verser är det han som trollar fram all magi. Hans flow går hand i hand med det tunga beatet, och han visar […][...]

Black Milks rap håller inte måttet, det är mitt första intryck från nysläppta Album Of The Year. Han är långt ifrån katastrofal, men mycket faller på avsaknaden av det lilla extra. Här hörs varken finurliga texter eller rader med tyngd, och Black Milks flow är inte minnesvärt. På grund av rappen får inte beatsen den […][...]

Teairra Maris debut innehöll välsvarvade produktioner av bland andra Darkchild och Sean Garrett, men det var främst Teairras röst och kaxiga, självsäkra, råa attityd som gjorde Roc-A-Fella Records Presents: Teairra Mari till en av 00-talets bästa R&B-skivor. Den kommersiella succén uteblev dock, och när Jay-Z åkte runt och visade upp både hitmaskinen Rihanna och Teairra […][...]

Passande dag för Bun B att släppa videon till en av Trill OG:s bästa låtar.[...]

När Bun B rimmar ”procrastinating” med ”let’s get this shit crack-a-lackin” i Trillionaire är man fast. Det är lite synd att T-Pain lägger refrängen på samma låt, där Bun B gör albumets fetaste verser, även om autotunandet i detta fall känns mer godkänt än på länge. Kanske till och med charmigt? Det är nästan en […][...]

Lite kan man kanske jämföra Professor Green med The Streets, de är inte bara från samma land utan tillhörde tidigare samma skivbolag också. Professor Greens musik är som Streets någon slags hiphop med inslag av lite vad som helst. Där slutar dock jämförelserna. Mike Skinner är i sin musik skön och allt han gör blir […][...]

Back To Business är återkomsten av Young Gunz, Roc-A-Fella-duon från Philadelphia som nu istället kallar sig för Chris & Neef. Kanske betyder namnbytet att återkomsten inte är mer än ett mixtape, men jag hoppas att de fortsätter rappa tillsammans. Chris & Neef är inte bara Chris och Neef, det är ChrisochNeef. De hör ihop. C […][...]