De okrönta krångelkungarna The Dillinger Escape Plan hann släppa en fullängdsplatta, Calculating Infinity (1999), innan sångaren Dimitri Minakakis gick delade vägar med bandet. Detta visade sig i efterhand vara det bästa som någonsin hänt New Jersey-kvintetten. Och i samband med att den nye sångaren Greg Puciato rekryterades, tog bandet en riktning som knappast någon hade […][...]

Black Milk är en av många rappare och producenter som det har talats om med stor entusiasm under flera år. Han dök upp på hiphopscenen för 3-4 år sedan, då han arbetade tillsammans med legendariske producenten J Dilla. När Dilla sedan tragiskt gick bort år 2006 lyftes Black Milk fram ytterligare, och han sågs som […][...]

Nej, säger Everlast (som också går under alter egot Whitey Ford, Erik Schrody står det emellertid i hans födelseattest), titeln på den nya skivan anspelar inte på Bruce Springsteens The Ghost Of Tom Joad. Snarare ger den uttryck för ett medvetet val att distansera sig från den tillbakalutade akustiska ljudbilden som närapå blivit ett artistiskt […][...]

Iron Maiden, Judas Priest, AC/DC, och… Thor? Nej, riktigt i dessa stora rockhjältars division har Thor, med epitetet ”the legendary rock warrior” aldrig någonsin varit i närheten av att lira, men att avfärda Thor vore att missa en unik samling av fantastisk underhållning på B-metallens bakgård. Jon Mikl Thor började sin karriär som muskelbyggare och […][...]

Sensommarens nycker och schizofrena humör pendlar mellan värmebölja och regnrusk från dag till dag. Med min bara fot fortfarande kvar i vattenbrynet landar snart min andra gummistövlerade fot i en hög av fuktiga lönnlöv. Växlingen i årstidsstafetten är nära, så nära att höstens kala utsträckta gren nästan snuddar vid den ankommande stafettpinnen. Allt som återstår […][...]

Andetag; soluppgång. Så inleds Moving Mountains storslagna debutalbum Pneuma. Med välavvägd balans mellan energisk rock, lugna, stämningsfulla partier, och bländande crescendon utforskas sedan gränslandet mellan indierock och postrock. Bandet var under två års tid ett rent studiosamarbete mellan multiinstrumentalisten Gregory Dunn och trumslagaren Nicholas Pizzolato, påbörjat medan de fortfarande gick i high school utanför New […][...]

Okej, jag ska inte sticka under stolen med det – jag är ett Aimee Mann-fan. Alltså tycker jag direkt att den här plattan är grymt bra. Starka låtar, knivskarpa texter – vad mer kan man önska sig? Att lyssna på @#%&*! Smilers är lite som att vira in sig i sin favoritfilt. Man vet hur […][...]

Efter det enorma genomslag Göteborgsduon Studio fick via det idoga snackandet på mailinglistor, klubbar och forum för nästan två år sedan är de konstant aktuella. Den episka nydiscoplattan Yearbook 1, och som namnet antyder, samlingsplattan, till trots har de gått in för en lång remixturne – och varit ett stående samtalsämne varje gång en lång, […][...]

Det var på årets upplaga av Metaltown jag fick kontakt med dagensskiva.com genom en intervju de gjorde med mig. Efter konversationen fick jag förfrågan om att skriva en recension om en skiva jag tyckte om och som betyder mycket för mig. Jag tackade ja direkt eftersom det alltid är kul att skriva om en skiva, […][...]

Geir Jenssen a.k.a. Biosphere är tillsammans med Röyksopp Norges främsta elektroniska musikexport, trots att hans musik är relativt underground. Med dussinet studioalbum och ett par anmärkningsvärda samarbeten med andra kompositörer t.ex. Pete Namlook – så är han något av en husgud för oss skandinaviska ambiententusiaster. Ett slags nordiskt svar på Brian Eno eller Steve Roach. […][...]