Det var på årets upplaga av Metaltown jag fick kontakt med dagensskiva.com genom en intervju de gjorde med mig. Efter konversationen fick jag förfrågan om att skriva en recension om en skiva jag tyckte om och som betyder mycket för mig. Jag tackade ja direkt eftersom det alltid är kul att skriva om en skiva, där man själv får välja vilken.

Den första skivan som poppade upp i huvudet var The Black Swan med Story of The Year. Jag har alltid varit ett stort fan av bandet, så direkt när denna skiva kom ut i butikerna var jag först till kvarn. Jag hade hört singeln Wake up några veckor innan på myspace och fick känslan av att dom lite gått tillbaka till Page Avenue-stuket, och den skivan är bland det bästa som släppts från USA.

Efter några problem med deras förra bolag är de nu signade till Epitaph och jag har personligen väldigt många favoritband just under vingen på det bolaget. Inte minst när dom väl hade köpt upp Burning Heart Records.

Men Story of The Year tappade ingenting genom att göra ett labelbyte, tvärtom, dom stiger bara mer och mer för varje gång de spelas på radion eller något sådant i USA, och även i Europa. Jag köpte skivan men började inte lyssna på den förrän jag åkte ut på USA-turné, och efter det gick den varm i bussen hela turnén.

Skivan börjar direkt med en tung och hård låt som heter Choose your fate och man kan inte annat än att sitta och digga med i takt. Ljudbilden är även helt perfekt och de har verkligen valt rätt väg att gå vidare med sin musik. Albumets andra låt är första singelsläppet Wake up och den låten är verkligen en riktig Story of The Year-låt. Den har alla perfekta element för att bli en hitlåt såsom tunggung till publikvänliga hockeykörer.

Femte spåret på plattan, Angels in the swamp, är en väldigt dynamisk låt som börjar med ett tunggungriff och sedan går över till lite balladstuk med akustiska guror och dylikt, för att sedan gå in i refrängen med punktakt på trummorna och snabba guror. Det är fräckt som fan!

Plattans nionde spår We’re not gonna take it är verkligen old school när det gäller gitarrspelet, det är så sjukt coolt och låten är verkligen en hit.

En annan sak jag även lägger märke till när det gäller The black swan är att det är fler gitarrsolon än vad det varit tidigare. Eftersom jag är ett gammalt Story of The Year-fan så har jag sett på DVD-utgåvor att gitarristen Ryan Phillips alltid velat spela ut sina solos men aldrig direkt fått tillfälle, tills den här plattan. Coolt! Låtar som Wake up, The antidote och We’re not gonna make it spinner varje gång på stereon när det är dags för fest, och det blir alltid ett jävla liv.

Plattan är väldigt varierad och har allt från radiokommersiell rock till skrikande och snabb punktakt. Story of The Year har definitivt släppt deras bästa platta genom karriären, kanske till och med den bästa plattan släppt från USA 2008?

Jag gillar inte att betygsätta album eftersom man alltid ändrar sig efter ett tag, men just nu är denna platta en stark åtta av tio!