En av orsakerna till att ”Moon Safari” blev en sådan framgång för Air var att de på ett smart sätt lyckades förena modern dansmusik tillsammans med retroinfluenser från 1960 och –70 talet. Där blandades allt från chansoner och len pop med suggestivare tongångar. Skivans lättsamma, lekfulla sound i kombination med duons, (Nicolas Godin och Jean-Benoit […][...]

Knappt ens den mest initierade musikälskaren kan förstå hur oerhört stora Grand Funk Railroad var på den andra sidan Atlanten på 70-talet. Ett band som sålde ut landets konserthallar snabbare än vad någon annan artist eller band gjorde under samma tidsera. En ny-utkommen bok om bandet berättar att en jättelik konsertarena i Detroit såldes ut […][...]

Min första reaktion när jag fick den här skivan i handen var: ”Va! Får jag!?” Jag hade inte riktigt tänkt tanken att jag skulle få recensera Caesars Palace. Visst, jag hade tjatat om att få recensera en rockplatta ett tag. Men, Caesars. Skoj. Det tog ganska lång tid innan jag tog till mig föregångaren ”Youth […][...]

”We have a right to be here” sjunger Jenny Wilson tungt till en studsande synth och ett jagande komp i refrängen på ”We are the people”. Låten handlar inte om FFPs rätt till en plats på den svenska musikscenen, men för mig är det svårt att inte tänka på att det är det hon proklamerar. […][...]

Liksom många andra fastnade jag för Eels debutalbum ”Beautiful Freak” som släpptes 1996. Den oerhört snyggt producerade plattan med stora låtar som ”Novocaine for the Soul”, ”Mental” och ”Susan's House” breddade vägen för en rad andra band i fåran benämnd lo-fi. Bandets andra platta ”Electro-Shock Blues” från 1998, var tänligen kolsvart, och berörde frontmannen E's […][...]

Det ser ut att bli de erfarna debutanternas år i år. Först gav Queensbridge- kvartetten Screwball alla en lektion i old-schoolinfluerad hiphop på sitt utmärkta debutalbum ”Y2K”. Och nu kommer ytterligare en skiva som till stora delar påminner om Screwballs. För D.I.T.C. är precis som Screwball ett hiphopkollektiv bestående av ett gäng erfarna MC:s och […][...]

Länge bestod Epitaph för mig bara av Bad Religion och Pennywise. På senare tid har stallet utvecklats och framförallt har den europeiska marknaden blivit stor för Epitaph. Exempel på detta är samarbetet mellan Burning Heart och ovan nämnda bolag. Till min glädje börjar man dock också släppa en rad amerikanska band här i Europa. En […][...]

Hil St (Street) Soul är egentligen ingen grupp, utan en talangfull kvinna som heter Hilary Mwelwa och hennes medkompositör/musikant som går under det kryptiska namnet VRS. Tillsammans gör de två skön soul. Kanske inte direkt nyskapande, men intelligent och stark. Det går att spåra många stilar och inspirationskällor på den här skivan. Min första reaktion […][...]

Luleå vintern-91, det var -38 grader och det kändes som kylan och mörkret aldrig skulle upphöra (38 minusgrader är jävligt kallt för en stockholmspojk). Jag gjorde lumpen och allt kändes helt fantastiskt surt. När jag låg där i tältet mitt ute i ödemarken upptäckte jag, att jag av nån märklig anledning plockat med mig en […][...]

När motorpsychos musik introducerades i mitt liv i och med albumet ”Blissard” spelade de energisk och attackbetonad rock på ett synerligen smart och meckigt vis. Jag hade aldrig hört något band som spelat på det viset innan. Nu när jag kan hitta flertalet band som låter som motorpsycho gjorde på ”Blissard”, så låter de själva […][...]