dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Eels: Daisies of the Galaxy
Daisies of the Galaxy (CD) Eels
2000
Dreamworks/Universal
6/10

Saggig helhet med lysande höjdpunkter

Lyssna

Sök efter skivan

Liksom många andra fastnade jag för Eels debutalbum ”Beautiful Freak” som släpptes 1996. Den oerhört snyggt producerade plattan med stora låtar som ”Novocaine for the Soul”, ”Mental” och ”Susan's House” breddade vägen för en rad andra band i fåran benämnd lo-fi.

Bandets andra platta ”Electro-Shock Blues” från 1998, var tänligen kolsvart, och berörde frontmannen E's mörkaste sidor. Känsligt till trots, var det albumet tämligen svårt att ta till sig.

Nu släpper Eels tredje albumet ”Daisies of the Galaxy”. E har lämnat de mörkaste rummen och fått ihop ett intressant album. Receptet känns igen. En spännande blandning av lo-fi, blues, country, jazz, grunge och stråkar som i slutändan blir något unikt. Det är fortfarande inte lättillgängligt. Lyssnaren måste ge bandet en rejäl chans och låta musiken växa.

Men, tyvärr blir ett helt album med Eels lite för mycket den här gången. För mig blir det efter ett tag ganska oengagerande. Låtarna växer ihop och bildar en kompakt väv som finns där i bakgrunden, men inte riktigt lyckas gripa tag i mig. Det finns dock höjdpunkter som ”I Like Birds”, titellåten ”Daisies of the Galaxy” och balladen ”It's a Motherfucker” med klockrena ensamhets-fraserna:

”It's a motherfucker
Getting through a sunday
Talking to the walls
Just me again
But I won't ever be the same
I won't ever be the same”

Eels strävar efter att vara annorlunda. Men liksom Beck känner jag att de ibland låter detta bli ett självändamål. Fel tycker jag, eftersom det är vad de uttrycker som gör dem annorlunda – inte strävan efter att vara det. Men Eels är ett mycket intressant band som behövs. Jag fortsätter gärna följa bandets utveckling. Men det är inget jag tar fram och spelar för mina vänner. Jag lyssnar hellre på Eels i ensamhet, när jag inte har något bättre att lyssna på. Men efter ett tag med Eels behöver jag väcka upp mig själv igen med lite mindre intellektuella tongångar.

Trots att Eels inte håller hela vägen, kommer de alltid i sina bästa stunder överglänsa de flesta av sina konkurrenter. Helheten blir för saggig, men höjdpunkterna kan mycket väl motivera en investering i Eels.

Fredrik Welander

Publicerad: 2000-03-08 00:00 / Uppdaterad: 2000-03-08 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #395

2 kommentarer

En bra recension. Eels är ett av mina favoritband och Beautiful Freak är ett helgjutet album. Daises… kommer i närheten men inte ända fram. En 7 känns rätt för mig. (det känns som ett ganska viktigt hopp där mellan 6 och 7…). Tragik och musik passar bra ihopa…

ErikA Oregistrerad 2001-04-20 01:51
 

Håller med om Beautiful Freaks storhet. Tycker dock att Daisies… är värt ett bättre öde än rubriken ”Saggig helhet…” och ett bättre betyg än 6. För att inte tala om ”Souljacker” som ni inte har recenserat än!

Anders G Oregistrerad 2001-11-21 21:19
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig