Ett nytt millenium var fött och med det ett nytt band. År 2000 var året den New York-baserade musikern Antony Hegarty fick ett stipendium. Han samlade ihop ett par vänner och startade projektet Antony and the Johnsons. Senare samma år kom det första albumet. Albumet fick det något fantasilösa namnet Antony and the Johnsons men […][...]

Oh Comely, / I will be with you when you lose your breath Chasing the only / Meaningful memory you thought you had left With some pretty, bright and bubbly terrible scene / That was doing her thing on your chest But oh, comely / It isn't as pretty as you'd like to guess Det […][...]

Egentligen kan jag nog inte sätta mig i en jävigare situation än denna. Jag är mycket god vän med Ulf och har dessutom kompat honom på ett flertal konserter. Om inte det räcker så är jag kompis med nästan samtliga inblandade på skivan. Som gästrecensent anser jag mig dock befriad från den etiska regelbok som […][...]

En basgång från himmelen, gitarrer lätta som molnen och ett stön från självaste Jesus på korset. Detta är inget mindre än religion för mig. Möjligen något större. Jag kan inte låta bli att skratta för mig själv när jag lyssnar på Embassy:s nya singel. Allt snack innan den kom, hypen bland rockkritikerna, alla skyhöga förväntningar […][...]

Here I stand victorious, the only man who made you come. Albumets öppningsrader från detta århundradets största superstjärna och skräpjournalistikens favoritoffer, Robbie Williams, säger en hel del. Trots att det var hela tre år sedan senaste albumet ”Escapology” släpptes, så är Robbie Williams ständigt aktuell; inte bara för 2004 års ”Greatest Hits” och singelsuccén ”Radio”, […][...]

Släck lyset. Eller ställ dig på en öde plats. Gärna ett stort fält. Sätt på hörlurarna. Eller stereon. Stereo. Se till att du verkligen hör i stereo för ljuden rör på sig. Bered dig på en märklig mäktig upplevelse. Musiken är där ute i mörkret. Den flyttar på sig som en sorgsen ylande ande. Det […][...]

En The books-låt är som ett akustiskt svart hål som suger in delar av den omgivande världen i form av röster, musiksnuttar och stämningar. En kortvågsradio som samtidigt får in ett musikkonservatorie i Wien, ett flygplan – ready for takeoff – i Japan och en replokal där en akustiska gitarrer snart leder fram till ett […][...]

Hon kallas här för Sverigefavoriten. Och det är inte så konstigt. Rosie Thomas har sedan 2002 skämt bort oss med två fantastiska album; ”When we were small” och det nästan lika bra ”Only with laughter can you win”. Nu kom den så, den tredje efterlängtade plattan ”If songs could be held”. På väg till skivbutiken […][...]

Att förklara Simon Posfords (mest känd som goa/psytrance-artisten Hallucinogen) och Raja Rams (tidigare flöjtist i hippierockbandet Quintessence på 70-talet) projekt Shpongles musik är inte det enklaste. Spännande? Mystisk? Nyskapande? Flummig? Knarkmusik? Med influenser från världens alla hörn har de sedan första skivan ”Are you Shpongled?” fascinerat tusen och åter tusen öppensinnade musikälskare. Lite afrikanska bongotrummor […][...]

Mina rockreferenser fanns i princip inte. Jag var nio år gammal. Året var 1993. Scooter hade inte bildats än. Men skulle göra det inom ett år. Ni vet, det där tyska techno bandet som spelades på alla mellanandstadiediscon. Men ”Mr Jones” spelades ymnigt på radion. Counting Crows lyckades inte rädda mig från technoträsket. Jag kommer […][...]