Svenska syntet-poparna Saft följer upp förra albumet ”Paranoia Erotica” med ett album som svänger lika mycket. Bandet är nu decimerat till en duo, och har plockat in lite levande instrument som gitarr och trummor i produktionen. Resultatet är inte så omvälvande, Saft känns igen. Lätt naivt svängande syntpop som får mig att reagera som ett barn som lyssnar på Bamse-låtar. En riktig glädjespridare som värmer skönt i höstmörkret. Det finns inga omedelbara hittar som ”Undantag” och ”Ditt namn i min mun” från förra albumet, men jag tror att Saft får sitt breda genombrott i Sverige med ”3-2-1″. Kul är det iallafall.