Jag vill så gärna skriva något snällt och positivt om den här skivan. Jag vill så gärna att reggae-scenen i Sverige ska få mer uppmärksamhet. Det finns ett par riktigt spännande band i Sverige just nu (jag tänker bla på The Cigarres och Rocksteady Revue). Jag vill så gärna att det här ska vara bra […][...]

Jag har några plattor som jag återkommer till om och om igen. Oftast är det plattor som får mig att piggna till, vakna och bli glad. D Generations ”No Lunch” från -96 är nog den främsta inom denna kategorin. Jag har inget enkelt svar till varför det är så, men D Generation spelar i mitt […][...]

Junior Cottonmouths enda platta är ett litet snurrande bevis på att multibolagen är ute och cyklar rejält. Här vojnas och gnälls det på Napster och andra ställen på nätet där man kan provlyssna lite på musik som man aldrig annars skulle komma i kontakt med – och när man väl vill köpa den går det […][...]

Stan Getz var fullständigt övertygad om att den nya brasilianska musikstilen bossa nova skulle passa honom första gången han hörde den. Han visste att hans tenorsax skulle passa perfekt i denna hybrid av traditionell samba och jazz, uppfunnen av brasilianska musiker med Antonio Carlos Jobim och João Gilberto i spetsen. Den amerikanske gitarristen Charlie Byrd […][...]

Thomas Dolby har en extremt brokig karriär bakom sig. Bortsett från att spela piano och keyboards har han ägnat sig åt att producera och samarbeta med så olika artister som George Clinton, Foreigner, Joni Mitchell, Ofra Haza och Prefab Sprout. Dessutom har han gjort musik till både multimediaproduktioner och filmer, arbetat med dataprogrammering, konstruerat synthar, […][...]

Det sägs att en bild säger mer än tusen ord, men de bilder som Common levererar med utsökt precision och flow, säger mer än bilderna på Nyheterna, Z-TV och MTV tillsammans, och han behöver inte tusen ord för att göra det. Common är en av de få rappare eller poeter faktiskt, som kan leverera ”lines” […][...]

Sommaren 1996. Jag sommarjobbade på ett museum där aktiviteten inte alltid var den högsta. Det regnade och vi tittade ömsom på sommar-OS och ömsom sjöng vi för fulla muggar med vår nya idol. Den kvinnliga artisten som startade vågen av ”skrikiga kvinnor med känsla”. Alanis Morissette släppte sin ”Jagged little pill” året innan men det […][...]

Den här plattan kom 1998 men jag hittade den först för tre veckor sedan. Nu har den snurrat på jobbet varenda dag mellan kl. 8 & 16. Och vi snackar om Girl Power, fast på andra sidan skalan från Spice Girls sett. Snowpony är ett London-band ledd av fd Stereolab-keyboardisten Katharine Gifford, som sjunger och […][...]

I landet där männen bär kniv, dricker kopiösa mängder sprit och piskar varandra med björkkvistar i bastun har det inte gått att göra vacker popmusik. Den testosteronstinna machoatmosfären har snarare varit en bördig grogrund för diffusa death metal-band och schlagers med dödslängtan. Det är därför så svårt att tänka sig att The Crashs debut ”Comfort […][...]

Kompromisslös, fabulös, imponerande, obegränsad och lovande ofullständig. Detta är ord som alla kan beskriva Radioheads musik. Kännetecknande för deras musik är att musiken kommer ifrån deras hjärtan och att de låter inte pengar och andras krav påverka musiken, som så många andra. Bandet består av Thom Yorke, Jonny Greenwood, Colin Greenwood, Ed O'Brien och Phil […][...]