Upplägget av Fleet Foxes spelning på lördagkvällen är nästan identisk med spelningen på Way Out West förra sommaren, men det finns en betydande skillnad. Det numera rutinerade Fleet Foxes är nästan för bra. Stämsången är så otäckt tajt att det inte ens spelar särskilt stor roll att man – trots att festivalen har haft ett […][...]

Jag vet inte vad det är ett tecken på, men det skulle kunna vara ett utslag av åldern, när jag konstaterar att Thåström var en av Arvikafestivalens höjdpunkter. Trots, eller kanske tack vare, att jag inte har några större förväntningar eller förhoppningar när jag ställer mig framför festivalens största scen Vintergatan blir det en fin […][...]

Jag trodde Fever Ray skulle växa med mer rymd på Arvikafestivalen, men det blev tvärtom. Spelningen på Storan var fantastisk. Låtarna växte i liveframförandet och Karin var briljant. Fever Ray lät som ett band, som en helhet. De skapade en suggestiv och tät stämning som satt kvar länge i mitt sinne. Här blir effekterna överstyda. […][...]

Jesse Hughes i Eagles of Death Metal. Foto: Oscar Berggren, Rockfoto.nu Halvvägs in i konserten öppnar sig himlen över Arvika och det öser ner. Inom loppet av en minut fylls Apollotältet av barbröstade människor. Hälften av publiken står dock med ryggen mot scenen och inväntar rätt tillfälle för att ta en snabbrusch bort till Vintergatan […][...]

Om Arvika har något som kan kallas för husband är det Alice in Videoland. Så pass att bandets backdrop och festivalens logga numera är snarlika, med sina spretiga a och v, som kollegan Mats påpassligt poängterar. Ändå tycker jag att Arvikafestivalen alltid hanterar Alice in Videoland ganska styvmoderligt. För även om Alice in Videoland har […][...]

Istället för resumé; det var så här jag twittrade gårdagens konsertbesök. bob hund Det är en präktig mustasch han har Jonas Jonasson. bob hund i mitt hjärta. bob hund på Vintergatan i Arvika. http://yfrog.com/0x1wtj Nu är det väl revolution på gång? Herrejisses vad jag saknat bob hund. ”Jag är trött på melodier. Melodier är överskattat.” […][...]

Arvikafestivalens tämligen bedrövliga metaluppställning i år, som verkar ha burit ledordet progressiv när bokningarna gjordes, kröntes åtminstone av Burst. Kristinehamnssönerna får dessutom anses aningen mer direkta än exempelvis The Mars Volta och lämpar sig bättre på en festivalscen än vad Opeth gör. Sångaren Linus Jägerskog är på riktigt bra humör på spelningen, som i princip […][...]

Jag fick aldrig, eller tog aldrig, chansen att se bob hund live när de gjorde en omstart förra sommaren. Jag minns inte hur nära jag var, men borde ha ansträngt mig mer. För när bob hund som enda band vid sidan av huvudnumret spelar på Arvikafestivalens största scen gör de en efterlängtad återkomst i mitt […][...]

Bullet levererar. Foto: David Scherman, Rockfoto.nu Att Bullet skulle bli torsdagens bästa konsert var nog allt en högoddsare. Förvisso var det inte så mycket annat att hänga i granen den första dagen, men det lilla jag har hört av Bullets heavy metal har fått mig att rynka på näsan. Men live är Bullet en minst […][...]

Frida Hyvönen inleder fredagens program i Apollo-tältet i en svart nylondräkt med gigantiska guldarrangemang som växer ut från kroppen. Publiken – sömnig, bakfull och toksvettig efter promenaden från campingen – lyckas inte riktigt fylla tältet men Hyvönen är mer än nöjd. Främst måste hon vara väldigt, väldigt varmt i den fantastiska kreationen. Bandet, Linnéa Olsson […][...]