OK, bitvis är det lätt oengagerat för att vara The E Street Band. Publiken har inte lärt sig de nya låtarna och det börjar märkas att gubbarna blivit äldre. Därför blir det faktiskt saggigt ibland. Kanske är jag dessutom lite dum, men det bluesiga partiet med Reason To Believe, Candy’s Room och She’s The One […][...]

David Sylvians uttryck skulle aldrig kunna misstas för någon annans. Mest kanske på grund av hans röst, men hela hans ljudvärld är över huvud taget oerhört personlig. Fredagens spelning på Chinateatern är den inledande på The World is Everything-turnén som kommer att ta Sylvian, Steve Jansen, Takuma Watanabe och Keith Lowe genom Europa och till […][...]

Way Out West är årets musikhändelse. Nykomlingen gör en succépremiär, med intressanta bokningar och slutsålda biljetter. Festivalområdet i hjärtat av Slottsskogen samlar 16 000 glada betalande samt ett antal plankande och det griniga vädret till trots är det positiva stämningar överallt. Som sig bör görs en del missar. …And You Will Know Us By The […][...]

Lördagen vigdes när jag väl kom till festivalområdet inledningsvis åt att parera regnskurarna under diverse tak och träd. Gick bet på en fotoväst till Erykah Badu (förlåt, Hamberg) och lyssnade från pressområdet och samma öde fick Juliette & the Licks. Därefter var min tid på festivalområdet över och färden gick sedan till Henriksberg och Thunder […][...]

Nicke Andersson och Strängen. Robban Eriksson syns i bakgrunden. Det var ett tag sedan The Hellacopters spelade live och det var således ett tag sedan jag såg dem på scen också. Under tiden har jag dock gått och nätt ganska friskt på vad som i min bok är ett av Sveriges bästa band, faktiskt så […][...]

Till skillnad från Pustervik, där det rapporterades om kökaos och oklarheter med armband, var det bara att knalla rätt in på Trädgår’n, där Woven Hand skulle spela. Lokalen var perfekt i storlek för David Eugene Edwards och mannar, lagom fullt utan att man behövde trängas nämnvärt. Och jag är ganska säker på att i princip […][...]

Det är ganska svårt att skriva en special baserat på en dag. Men i skrivande stund är det de förutsättningar som finns. Vi börjar från början. När tåget efter drygt tjugo timmars resande (dessutom försenat, givetvis) till sist ankommer till semesterorten Benicàssim är det som att kliva rakt in i en bakugn. Luften är vansinnigt […][...]

Smått sen anländer jag till Brunnsparken i Örebro för att höra sista kvarten Nisse Hellbergs konsert. Har fått höra en hel del gott om Wilmer X-mannens soloalbum, men det jag får mig till livs i Örebro kan jag både ha och mista. Men det är ändå knappast rättvist att säga så, för jag har knappt […][...]

Regnet faller tung på lördagen. Inspirationen tar slut och längtan hem blir stark. Men jag hinner se Kristian Antilla och Emil Jensen innan det är dags att riva tält. Sedan paus under tak innan jag ser Patrik Wolf. Sen räckte det.[...]

Lördagen innehöll inga egentliga måstekonserter för mig och jag valde i stället att fotografera lite band som andra sagt till mig att kolla upp. Först ut var Necro Facility, som Hamberg ville kolla upp av rent lokalpatriotiska skäl. Sedan följde Mixtapes and Cellmates, som Madelene har hyllat senaste tiden och sist hann jag fotografera Kristian […][...]