Jag vet inte vad det är ett tecken på, men det skulle kunna vara ett utslag av åldern, när jag konstaterar att Thåström var en av Arvikafestivalens höjdpunkter. Trots, eller kanske tack vare, att jag inte har några större förväntningar eller förhoppningar när jag ställer mig framför festivalens största scen Vintergatan blir det en fin […][...]

Det kan naturligtvis inte misslyckas. Depeche Mode på Arvikafestivalen är en drömbokning och det råder ingen som helst tvekan om vilket band de flesta besökarna är här för. När planen framför Vintergatanscenen börjar heltäckas med publik redan ett par minuter innan bandet går på finns alla förutsättningar för en riktigt klassisk konsert. När bandet kliver […][...]

Jag trodde Fever Ray skulle växa med mer rymd på Arvikafestivalen, men det blev tvärtom. Spelningen på Storan var fantastisk. Låtarna växte i liveframförandet och Karin var briljant. Fever Ray lät som ett band, som en helhet. De skapade en suggestiv och tät stämning som satt kvar länge i mitt sinne. Här blir effekterna överstyda. […][...]

Jesse Hughes i Eagles of Death Metal. Foto: Oscar Berggren, Rockfoto.nu Halvvägs in i konserten öppnar sig himlen över Arvika och det öser ner. Inom loppet av en minut fylls Apollotältet av barbröstade människor. Hälften av publiken står dock med ryggen mot scenen och inväntar rätt tillfälle för att ta en snabbrusch bort till Vintergatan […][...]

När det var ungefär en kvart kvar tills det att Arvikafestivalen skulle fylla sin synthkvot för evigt var det fortfarande relativt lugnt framför Vintergatan. Skymningen är på väg att lägga sig, och stämningen är förväntansfull, men avslappnad. Inget knuffande och ingen hets. Än så länge. Det märks att det hela går på schema. Någon minut […][...]

Om Arvika har något som kan kallas för husband är det Alice in Videoland. Så pass att bandets backdrop och festivalens logga numera är snarlika, med sina spretiga a och v, som kollegan Mats påpassligt poängterar. Ändå tycker jag att Arvikafestivalen alltid hanterar Alice in Videoland ganska styvmoderligt. För även om Alice in Videoland har […][...]

Istället för resumé; det var så här jag twittrade gårdagens konsertbesök. bob hund Det är en präktig mustasch han har Jonas Jonasson. bob hund i mitt hjärta. bob hund på Vintergatan i Arvika. http://yfrog.com/0x1wtj Nu är det väl revolution på gång? Herrejisses vad jag saknat bob hund. ”Jag är trött på melodier. Melodier är överskattat.” […][...]

Klockan är tidigt. Alldeles för tidigt både för Poni Hoax och för publiken. Fransmännen känns måttligt engagerade och när en orgel går sönder redan efter fem låtar ger de nästan synbart upp. Efter en stunds mekande funkar alla klaviatur återigen som de ska, och konserten startar mer eller mindre från noll. Till skillnad från på […][...]

Arvikafestivalens tämligen bedrövliga metaluppställning i år, som verkar ha burit ledordet progressiv när bokningarna gjordes, kröntes åtminstone av Burst. Kristinehamnssönerna får dessutom anses aningen mer direkta än exempelvis The Mars Volta och lämpar sig bättre på en festivalscen än vad Opeth gör. Sångaren Linus Jägerskog är på riktigt bra humör på spelningen, som i princip […][...]

Jag fick aldrig, eller tog aldrig, chansen att se bob hund live när de gjorde en omstart förra sommaren. Jag minns inte hur nära jag var, men borde ha ansträngt mig mer. För när bob hund som enda band vid sidan av huvudnumret spelar på Arvikafestivalens största scen gör de en efterlängtad återkomst i mitt […][...]