Det måste vara skitkul att jobba som journalist på kvällstidning. Tänk att ha uppdraget att stalka E Street Band den här helgen. Och få skriva ett mästerverk som detta: Little Steven hungrig efter krogrundan. Bäst av allt är ändå att publikationen det gäller listar vad Little Steven köpte på Seven Eleven, och att de går […][...]

Mona Sahlin gillar Bruce Springsteen. Så mycket att hon skrev en artikel/ett öppet brev inför hans konsert i Stockholm hösten 2002. Så mycket att hon sket i Nobelfesten 2007 för att se honom spela i Globen och för att få träffa honom bakom scen. Så mycket att hon refererade till honom i sitt avskedssamtal under […][...]

-Är det okej om Johan är med på intervjun också? Frågan kommer från Tiamats promokille Ronnie, som styrt upp min intervju med basisten Anders Iwers några timmar innan Tiamats spelning på Metaltown i Göteborg. Och inget ont om Anders, tvärtom faktiskt, men självklart har jag inget emot om även Johan Edlund, sångare och gitarrist, och […][...]

Det spelar inte någon roll om publiken går bananas. Jag fixar inte raggarrocken. När Springsteen ställer sig som mest bredbent och börjar leka Creedence eller Status Quo blir jag stel som en pinne. Har aldrig fixat det här gubbsvänget. Ramrod, Seven Nights To Rock svänger inte i min värld. Inte ett dugg. Men allra sämst […][...]

Jag har en våt dröm. Med en gitarr på magen står jag på en gata och sjunger andras låtar för småpengar. Då plötsligt dyker Bruce Springsteen upp. Han frågar om han får låna min reservgitarr och vara med. Han inleder The River. En av världens bästa låtar. Innan jag fattar något spelar han ett par […][...]

Ett av mitt livs mäktigaste musikaliska ögonblick upplevde jag den 21 juni 2003 på Ullevi. Synen av 114 000 händer i luften under Born To Run kommer jag aldrig glömma. Någon minut när musik blev religion, masspsykos och något alldeles fantastisk. Varenda människa på Ullevi var delaktig. Till och Expressens beiga motorjournalist som satt snett […][...]

Är The Stone Pony världens mest berömda rockscen? Det beror nog på vem du frågar. Någon säger absolut, samtidigt som någon skakar på huvudet och säger CBGB’s. En tredje säger Cavern Club eller kanske Marquee. Klart är att The Stone Pony för många rockfans, och alldeles särskilt Springsteenfans, är något av ett pilgrimsmål. Trots att […][...]

Mart Hällgren, sångare, basist och grundare, i De Lyckliga Kompisarna höll inte med envetna snacket om att det är otacksamt att inleda en festival. Tvärtom så har man, enligt honom, mer tid till att se alla favoritband i lugn och ro och till att dricka mer. Och det är också det de uppmanar till redan […][...]

Vad som från början skulle bli en rolig och framförallt intressant spelning med återförenade No Fun at All förvandlades till en, till en början, horribel upplevelse. Helt och hållet på grund av ljudet. När bandet slår an första ackordet slår basen igenom hela ljudbilden och ljudet vajar fram och tillbaka. Att mycket av det berodde […][...]

Lagwagon. Foto: Sofia Qvarnström Detta band, som varit trotjänare till Fat Mikes skivbolag Fat Wreck Chords sedan starten och albumet Duh, avskrivs ofta som ett band med putslustiga förtecken. Det är förvisso sant till en viss del, men bandets karriär har genomsyrats av starka melodier och också starka texter om bl.a. vapenlagar och bortgångna vänner. […][...]