Som att få smälla på bollen mot öppet mål från två meters håll och ändå inte lyckas med mer än stolpe in. Så känns det när jag lyssnar på ”True Notes vol. 1″, den första utgåvan på The Roots nystartade skivbolag Okayplayer Records.

Uppställningen som mönstrats är i det närmaste oklanderlig ur ett okay-hiphop-perspektiv. Säkra spelare som sällan gör bort sig. Ärrade veteraner och spännande nykomlingar. Samtidigt ont om den sort som gör den oväntade dragningen och snurrar upp försvaret för att avgöra matchen på egen hand. (Borde jag sluta med fotbollsliknelserna nu? Nej, EM har bara startat. Det är ont om Ljungbergare och Zlatans här, gott om Lucics och Linderothare. Ja, ja, jag ska försöka sluta nu.)

Kan inte sticka under stol med att jag saknar en del av de mest givna (Erykah, Meshell, Jill Scott), men de kommer väl till soulutgåvan. Men var är Common och Talib Kweli?

På något vis känns det skönt att konstatera att några av de främsta okay-aktivisterna och klackfavoriterna är de som skiner mest. Skillz souldränkta och stötiga ”Take It Back” skulle kunna göra ett oväntat mål ur fel vinkel. (Förlåt, jag ska sluta nu.) Jean Grae bjuder på en syssling till Jurassic 5:s ”Concrete Schoolyard” i utsökta sommartidsmelodin ”Keep Livin” (hennes andra bidrag den mörkare ”Fall Back” är inte riktigt lika bra). Little Brother levererar mer sommarkänsla i brasse-influerade ”Shake It” (samtidigt som de för all del gör en plattmatch i ”On and On”, men ändå: exakt hur ont gör det att de spelar U21 istället för EM om en knapp vecka?).

The Roots själva då? Ja, de levererar en potentiell livefavorit i ropet ”Y'All Know Who” (med svaret The Legendary Roots Crew). Precis som första singeln, ”Don't Say Nuthin”, från kommande ”Tipping Point” är den något av en återgång till den äckligt disciplinerade och kompakta hiphop som var bandets signum före eklektobomben ”Phrenology”.

Ett utropstecken bland inhopparna är definitivt Truck & Mac med studsiga besöket i leran på Bubbas bakgård. Frågan är bara hur många gånger till det går att använda en titel som ”Bang Bang”?

Men det är väl mycket spel på mittplan för att jag ska vara riktigt nöjd. Så trots en imponerande laguppställning kommer ”True Notes vol. 1″ bara undan med ett 1-0 i 88:e minuten via en stolpträff från två meters håll.