Recension
- I Am (album, cd) Chrisette Michele
- 2007
- Def Jam/Universal
Förbisedd talang
Lyssna
Etiketter
Så behagligt det är med stadiga röster. Pålitliga röster som inte går av för hackor eller spricker när de rör sig utefter skalan (tänk Amerie, tänk Ashanti). Trygga röster som inte behöver visksjunga blygt eller bäddas in i mängder av stämmor för att duga (tänk skandinaviskt). Sådana som inte är pip-wailande janusansikten (tänk Mariah Carey). En sådan habil röst besitter New York-bon Chrisette Michele, och hon använder den för att göra soul som vill vara jazz men drar åt hiphophållet.
Hon började sin kommersiella bana som förband åt India.Arie på en klubb, där hon upptäcktes av Def Jam-representanter. Sedan dess har rösten hörts i flera betydelsefulla sammanhang, bland annat på Jay-Z:s Lost One, Nas Can’t Forget About You och The Roots Rising Up. I Am släpptes redan 2007, marknadsfördes halvbra men hyllades av kritikerna. Som så många andra gånger nådde den aldrig Sverige. Nu finns den däremot att köpa för en billig penning på nätet.
Michele har skrivit de 14 låtarna på egen hand. Babyface, Salaam Remi och John Legend har fingrar med i spelet, liksom den ständige will.i.am.
Retsamma ramsmelodier lägger grunden för upproriska Good Girl. Samma självsäkerhet återkommer i den lekfulla popdängan Be OK och på Run D.M.C-samplade Let’s Rock. Samtida amerikanska trauman som orkanen Katrina och 11 september behandlas obligatoriskt med osviklig känsla men utan darr på rösten på det obetitlade bonusspåret.
I Am är ett genomgående starkt album, med en artist vars främsta tillgång faktiskt är hennes röst och inte produktionen runtomkring. Det muntrar upp i dessa torkans tider, även om det stundtals blir tröttsamt med nutida soulartisters längtan efter den tid som gått, efter Hathaways och Holidays, som enligt den moderna myten verkade i en tid då kärleken var starkare och solen hetare. Hur albumaktuelle Raphael Saadiq lyckats hantera 60-talsmanin som kom över honom återstår att se. Det blir en varm höst i år.
Publicerad: 2008-09-17 00:00 / Uppdaterad: 2008-09-16 21:46
2 kommentarer
Man kan ju inte döpa ett album till ”I Am”. Är hon rolig eller?
Får spana in om det kan vara nåt.
#
Knappast den första som döpt sin skiva till I Am
Saadiqs skiva är out of control!
#
Kommentera eller pinga (trackback).