Emil Jensen Så får du mig ändå
Det bästa som hände den här månaden var att jag fick ett smakprov från Emil Jensens kommande album som spelas in just nu. ”Så får du mig ändå” heter låten som bäddats in en mjuk produktion signerad Lars Halapi. En varm och skön låt som utan tvekan är försommarens ledmotiv. Albumet kommer säljas i samband med sommarens turné där Emil åker Sverige runt med Lars Winnerbäck.
(Fredrik Welander)

Rammstein Das Model (låt)
Jag upptäckte precis en fantastisk gammal Kraftwerk-cover. Rammsteins version av Das Model bör ingen som gillar tyska industriljud undgå.
(Isabelle Ståhl)

Elvis Costello My Three Sons
Min månad sammanfattas mycket kort i den helt underbara My Three Sons med Elvis Costello: så vuxet, så värdigt, en sådan kärleksfull hyllning till sin egen historia. Momofuku är det bästa Costello gjort sedan samarbetet med Burt Bacharach.
(Joakim Johansson)

M83 Graveyard girl (låt)
Shoegaze har överlag varit en totalt anonym genre för mig. Bortsett från ett par akter som lyckas göra den intressant. M83 är en sådan akt och nya skivan Saturdays = youth, den femte i ordningen, innehåller smått fantastiska Graveyard girl. Det känns otroligt daterat och det på ett bra sätt. 1989 ringde och ville ha tillbaka sitt sound. Typ.
(Jonas Appelqvist)

The Radio Dept. Freddie and the Trojan Horse (låt)
Det kom en hel del som var väldigt bra denna månad. Men The Radio Dept. är ändå The Radio Dept., och jag höll på i taket när jag förstod att en EP väntar ”redan” i juni. Nya singeln är inte lika bra som radiodepartementet kan vara, men jag är inte besviken trots lång väntan.
(Madelene Holm)

Eef Barzelay True Freedom (låt)
För att albumet Lose Big var så där fint som jag inte vågat hoppats på.
(Maria Gustafsson)

Pen Expers Ether (låt)
Jag har väntat så länge på att något sånt här skulle komma ut ur det infekterade pop-Sverige. Och det var värt väntan.
(Martina Nordman)

Coldworker Rotting Paradise (album)
Det var ett tag sedan ett dödsalbum intresserade mig riktigt mycket, men Coldworker lyckas med det utan några som helst bekymmer. Kvalité rakt igenom.
(Mats Guldbrand)

Donna Summer I’m a Fire (Solitaire Club Mix)
Nytt album från Donna (DONNA!) borde ju kunna vara grejen hela dagen. Särskilt som en stor del av världen, Kleerup alldeles nyss, uppdaterat Giorgio Moroders och Donnas sjuttiotalselektrorymddisco. Istället blev det rätt trist r’n'b-nånting som strömlinjeformade radiokanaler gillar. Inte helt oväntat är det när det låter som mest Donna, mest disco, som Crayons är som bäst. Sebastian Arocha Morton, som också rattade Samantha James Rise förra året, gör här ett helt okej jobb med I’m a Fire. Men det är först när Solitaire sätter tänderna i ljudfilerna som I’m a Fire verkligen, totalt, fullständigt exploderar i en pianohamrad och stråkströsslad discohousebomb med världens snyggaste ögonfransar och ett helt hav av snurrande kyrkbänkar.
(Ola Andersson)

Chords Things We Do For Things (album)
Ett riktigt bra svenskt hiphopalbum. Det var faktiskt varken igår eller ifjol. Eklektiskt är bara förnamnet. Finaste funken efternamnet.
(Patrik Hamberg)

Podcast: Play in new window | Download