En tredjeskiva från Hemmalagets södersvenne och självutnämnda stockholmsprins Paragon skulle nog vara den klassikern som skulle ta honom till skyn. Simon Molin som han också heter har själv sagt att den skulle bli den där skivan som skulle låta mer episk, apokalyptisk och vara lite av den svenska hiphopens Blade Runner. Självförtroendet är det inget fel på som vanligt, och visst är han inte helt ute och cyklar som man kan tro av skivomslaget.

Första singeln Avisst är grym, för att inte tala om Kings of the Universes dansremix som det verkligen svänger om. Svettigt! På den låten leker Paragon med flytet och gör det snyggt. En annan favorit är Så Fräsch med sin supersvängiga refräng. Hur många låtar har killen egentligen gjort om stil, kläder och skor nu?

Det är lite svårt att sätta fingret på vad det är som gör att Glöd känns som en stundtals sömnig skiva. För beatsen är välproducerade och ordentligt mixade. Det är den svenska eliten vi har att göra med, Astma, Michel Rocwell, Filthy, Kaah med flera. Rappen sitter också som den borde, takt och rimmässigt det vill säga. För det är när det kommer till flowvariation som skivan slocknar. Skivan känns lite för slätstruken och ointressant snygg trots dess atmosfäriskhet. Då räcker det inte ens att kusinen Idol-Agnes Carlsson körsjunger på tre spår.

Rap på elektroniska beats verkar vara regel just nu i Sverige. Adam Tensta, Looptroop och Chords och listan kan göras längre. Allt har sin tid. Paragon är en duktig rappare men man vill nog ha betydligt mer än glöd, gärna en sprakande ekbrasa.

Paragon – Avisst