Fantasilösa liknelser med Duracellkaniner kan inte göra Paper rättvisa. Trion är bortom sådant, man verkar i en helt egen division. På Mischmasch lyckas man upprepa bedriften från 2008 års An Object – att mästra tekniken i att hänge sig totalt åt en monoton krautrock men samtidigt göra den organisk.

Man slås av det om man gräver sig djupt in i ljudbilden, att det är en hängiven monotoni i grunden enligt gängse krautmall. Och det är just genom att man lyckas bibehålla en levande känsla genom varje släpp som gör att man också sticker ut i genren. Paper, med medlemmar från bl.a. Audionom och The Bear Quartet, släpper tyglarna och lägger alltid ribban högt. Mischmasch är inget undantag.

Utrustade med trummor, keyboards och gitarr ger man uttrycket ”less is more” ett ansikte och på bästa spåret på skivan, She’s Got Lard, står det klart att jag vill skrika till hela omvärlden om dess storhet. Skivan genomsyras av pumpande och drivande rytmer som för musiken framåt ackompanjerade av vanvettigt gitarrspel och stora moog-landskap. Don’t Go Out With Him är skolexemplet på lysande kraut, uppmixat med störd postpunk. Our World ett annat.

Det finns ett par fläckar på solen dock, som tar ner helhetsbetyget lite. Det stavas Day of Love och är ett spår på halvfart och som inte känns helt representativt för hela albumet.

Bortsett från detta är Paper fortfarande att räkna med. Och hörru, ska du ta del av dem bör du göra det vid en livescen. Ace, I tell you!