Text
Post-Primavera
Etiketter
-
Ariel Pink
-
Big Boi
-
Caribou
-
Carte Blanche
-
Echo & the Bunnymen
-
Einstürzende Neubauten
-
Gold Panda
-
Grinderman
-
Holy Ghost!
-
Matthew Dear
-
Money Mark
-
Olé!
-
Pere Ubu
-
Pissed Jeans
-
Primavera Sound 2011
-
Prince Rama
-
Simian Mobile Disco
-
Suicide
-
Swans
-
The Black Angels
-
The Flaming Lips
-
The Walkmen
-
Twin Shadow
-
Wayne Coyne
Foto: Eric Pamies/Primavera Sound
Två dagar efter hemkomst börjar jag så småningom återhämta mig efter Primavera. Festivaler tär alltid på krafterna, men i det här fallet är det som tur är frågan om en tillfredsställd trötthet.
Det förvånar inte alls att Primavera Sound i år återigen slagit publikrekord. I runda slängar 140 000 besökare, 276 konserter. Den som tror att Spanien bara är mañana mañana i allt som rör organisatoriska frågor, har uppenbarligen inte träffat gänget bakom den här festivalen. Allt går som på räls; visst är det ofta köer till det mesta, men det hela rullar på smidigt och utan fnurror. Den enda större fadäsen var de oannonserade schemaändringarna för Llevant-scenen under fredagen, som tyvärr påverkade större delen av det elektroniska programmet. Det nya betalkortssystemet vek sig under publiktillströmningen, men man gick snabbt över till kontanter och det hela löste sig utan alltför stora störningar.
Annars är det stora i-landsproblemet alla spelningar man oundvikligen missar. Forum är stort, och det tar mer eller mindre en halvtimme att ta sig från en ände av området till den andra; mer om öl- eller kisspauser är inblandade. Givetvis händer det också saker på minst tre scener samtidigt.
Som redan konstaterat så var Einstürzende Neubauten nummer ett. Och visst missade jag en hel del. Swans. Ariel Pink. Gold Panda. Pissed Jeans. Simian Mobile Disco. Suicide. Prince Rama. Big Boi. The Black Angels. Carte Blanche.The Flaming Lips (även om Wayne Coyne var svår att missa där han flanerade runt på området i pälsjacka under 28 graders sol. Coyne stod förmodligen också för festivalens mesta social media-moment då han av misstag råkade twittra ut frontalnakenbilder på sin äkta hälft, som någon pervers popnörd förmodligen i detta nu är i färd med att försöka sälja.). Bunnymen. Money Mark. The Walkmen. Pere Ubu. Många fler. Men förutom att få hjärtat inslaget av Neubauten, så såg jag ett fantastiskt Holy Ghost!, hypnotiska Caribou, publikdomptören Matthew Dear, Twin Shadow och Grinderman. Det räcker bra långt. Det finns en gräns för vad kroppen kan ta. Jag har tillbringat hela festivalen med ett stort leende. Nej, jag har inte betalt för att säga det. Men det är svårt att inte vara både nöjd med och imponerad av PS.
Ses nästa år dårå.
Publicerad: 2011-05-31 23:33 / Uppdaterad: 2011-06-01 00:06
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).