Shotgun, som är den andra singeln från Eugene McGuinnes kommande album The Invitation to the Voyage, bygger på det klassiska Peter Gunn-riffet och så långt är allt väl – det är ju ett jävligt bra riff. Men ska man använda sig av allmängods bör man ju förvalta det väl också – som när The White […][...]

Foto: Eric Pamies/Primavera Sound Två dagar efter hemkomst börjar jag så småningom återhämta mig efter Primavera. Festivaler tär alltid på krafterna, men i det här fallet är det som tur är frågan om en tillfredsställd trötthet. Det förvånar inte alls att Primavera Sound i år återigen slagit publikrekord. I runda slängar 140 000 besökare, 276 […][...]

Foto: Dani Canto/Primavera Sound Som vanligt på PS så missar man mer än hälften man tänkt se. Men ibland hittar man också en del överraskningar. Som Baths, tänkt som ett stopp på vägen, men Will Wiesenfelds upphackade rytmer fångar uppmärksamheten, speciellt efter en lång kväll av mycket gitarr. På skiva gränsar Will Wiesenfeld ibland till […][...]

Så var cirkusen igång igen. Det är (återigen) bara att konstatera; isländsk vulkan 1 – flygresenärer 0. Samtidigt som Ian McCulloch kliver upp på scen i Poble Espanyol, så satt undertecknad fast på Madrids flygplats. Hoppet om att hinna se åtminstone en halv spelning och sedan lite Caribou blev allt mindre för att till slut […][...]

Sammanlagt mer än 250 konserter. Fem festivaldagar, och ytterligare två under vilka man intar Barcelonas gator med konserter i parker och på gatan. Mångmiljonbudget, givetvis. Men Primavera Sound, som firar sin elfte upplaga, har ändå lyckats växa tämligen organiskt. Till skillnad från många andra stora europeiska festivaler utgörs bara en bråkdel av resurserna av statliga […][...]

När jag i vintras intervjuade This Is Head för Radar Magazine var de mitt uppe i vad som skulle bli 0001, ett slags kontrollerat kaos, ett myller av influenser som på papperet ter sig omaka men som i detta specifika fall blir en enhet. En enhet lika självklar som luften vi andas, som marken vi […][...]

Det är visst ingen hemlighet att Holiday Fun Club gillar Suicide och Joy Division. Lyssnar du på bandets debut är det definitvt ingen hemlighet. Det är inte utan att man undrar hur gärna de själva skulle vara just Suicide eller Joy Division. Och när de repetitivt skanderar ”we are modern, we are modern”, så undrar […][...]

Johan Melander Älskade du Union Ep. Gitarrbaserad och nedstämd pop. Officiell sajt Holiday Fun Club Holiday Fun Club Sounds Of Subterrania/Border Rå och kall rock som är kraftigt 80-talsinfluerad. Suicide och Joy Division utgör referensramarna. Myspace Aaron Sutcliffe Blue Christmas Subspace Communications/Playground Aaron kör på ett säkert kort och tar sig an Elvis Presley. Kan […][...]

Danskarna älskar inte längre manifest. Danskarna har tröttnat på manifest och insett att ett manifest inte gör musiken eller framförandet mer spännande eller utmanande. Ett manifest begränsar och gör tråkigt. Det är ungefär som när chefen ber en att ”se det som en utmaning”. Att göra något kul och vettigt av något väldigt begränsat. Det […][...]

Det finns en del givna regler för hur en samling bäst skall sammanställas. En samling av den typ som ”Hello Kids” är (alla låtar som inte fått plats på album) ska vara kronologisk. Det brukar vi väl vara överens om? Men jag vete tusan om det här inte är beviset för att det omvända egentligen […][...]