Jag har följt Iron and Wine sedan debuten The Creek Drank the Cradle och var det någon som jublade när han började bygga på och ut sitt sound så var det jag. När han häromåret gjorde bokslut över sin första tid i branschen lade han grunden till ett avstamp för en ny kreativ period. Det är fyra år sedan Iron and Wine släppte ett studioalbum men på de fyra åren har det hänt ganska mycket. Han har turnerat ständigt. Besökt festival efter festival. Och utan att han släppt nytt material har publiken växt. För den nye lyssnaren blir Kiss Each Other Clean – med sin frånstötande titel – avgörande.

Kiss Each Other Clean har den välpolerade yta och kompetenta sound som Sam Beam med sällskap ständigt rört sig mot. När tidigare album var hjärta och prestigelöshet är Kiss Each Other Clean perfektionistiskt och välriktat. I det finns både styrkor och svagheter. Det tar tid att fastna för albumet. Det glider snyggt förbi med sina väl avvägda arrangemang och mjuka toner. Melodierna har du hört förut men ändå inte. Ju mer du lyssnar fångar du då och då flyktiga detaljer som du inte vet om du vill fånga. Kanske är Kiss Each Other Clean helst en helhet som ibland doftar Steely Dan och ibland David Crosby.

Det är fortfarande producenten Brian Deck som följer Sam Beams minsta nyck. För här är det Sam Beams show. Hur många musiker han än omger sig med, hur väl han än fyller rummet med ljud, hur mycket elektroniska effekter han än vågar krydda med så är Iron and Wine som band fortfarande en enmansshow. Trots sin väna stämma och att han numera verkar ha släppt loss ett storband i studion så är det Sam Beam som hörs och märks. Flöjter i all ära men det är fortfarande lite av samma sak som på The Creek Drank the Cradle där Beam tryckte på ”play” där hemma och spelade in ett album bara så där.

Kiss Each Other Clean kryllar av fantastiska låtar – Walking Far From Home, Tree By the River och Godless Brother in Love är bara några av dem. Det är låtar som kommer låta både bra i mastodontformat och i all enkelhet. Men så på skiva så försvinner de ibland så lätt förbi. Det är lätt att glömma att Iron and Wine är i närheten, trots tweakade utfall som Big Burned Hand. Ibland försvinner han bara, för att snart komma tillbaka. Därför kanske Kiss Each Other Clean inte en av Iron and Wines starkaste stunder. Men fint nog.

Iron & Wine tillsammans med Rosie Thomas i Tree By the River