Lördag
November månads bästa
2009 års nästsista månad har lagts till handlingarna och i sedvanlig ordning sammanfattar vi månaden som gick med att lista guldkornen.
Jag kunde inte välja. Surprise Hotel har smygt sig på under en längre tid, till den punkt där dess toklarviga rytm nu placerar mig en lyckligt fånleende trans. A-Trak, å sin tur, kan ha gjort en av sina bästa prestationer hittills på YYYs redan grymma Heads Will Roll. Jag har spelat båda så många gånger under månaden att ett val blir både omöjligt och onödigt. (Martina Nordman)
Dra åt helvete vad bra det är. (Kal Ström)
Hiphop på ett dystert go-go-beat med en funkflöjt i minnet som slutar i en hiphopnostalgisk spoken word-historia. Bästa låten på Attention Deficit. (Patrik Hamberg)
Jag fick denna, i oktober släppta skiva, i början på november och den har följt med mig under hela månaden. Forne Dead Kennedys-vokalisten visar att han fortfarande ska tas på största allvar och tillsammans med medlemmar från bl.a. Freak Accident, Sharkbait och Faith No More har han skapat ett monster till skiva. Bra där! (Jonas Appelqvist)
Under två veckor i november lyssnade jag enbart på ett band – Yo La Tengo. När Local Natives-vindarna ven som mest tog jag en paus, klev tillbaka till början av nittiotalet och började om. Med en lyssningsform som nästan glömts bort – den avslappnade, analyserande och icke-jagande – blev jag återigen hungrig efter musik man tröttnat på innan man hört den. (Maria Gustafsson)
Minimalt med soltimmar, vintertid och allmänt mörker gjorde november till en månad med synnerligen låg aktivitet och det avspeglade sig i vad jag har lyssnat på; det har varit mörkt och slött mest hela tiden. Cough Sigillum Luciferi, Kongh Shadows of the Shapeless, stora delar av My Dying Brides diskografi, Evoken A Caress of the Void, senaste Switchblade, spliten med Sonic Ritual och Sanctuary in Blasphemy har gått varma allihop. I kombination med stämningsfull jänkarblack a la Weakling och Wolves in the Throne Room. (Tomas Lundström)
Jag blir sådär sällsynt upprymd av att lyssna på Wait Your Turn, Rihannas bästa låt någonsin. Hela Rated R levde till och med upp till mina höga förväntningar. Rihanna är bäst. God jul! (Karin Lillbroända)
De höga förväntningarna jag hade angående AC4 infrias till fullo, men allvarligt talat… Pigs Lose, vilken låt! Dennis Lyxzén, bär mina barn. (Mats Guldbrand)
Först kommer nyheten att Sade i februari släpper sitt första album på tio år och så någon vecka senare får vi veta att Tracey Thorns tredje soloalbum landar i vår. Ja jävlar. Julafton två gånger om. (Ola Andersson)
Publicerad: 2009-12-05 00:00 / Uppdaterad: 2009-12-04 23:25
7 kommentarer
He HE
AC4 och Wale och Fre`???
Det e gubbarnass och tanternas 90 tals kväll i kväll???
#
Ja, troligen sa det ar
#
Hmm, Weakling har jag aldrig hört. Kanske ska kolla upp? Tomas?
#
Lite Dagensskivainspirerad?:
http://thegoodbyelook.blogspot.com/
#
Smickrande att bli jämförd med dagensskiva.com! Haha!
#
Erik: den bästa jänkarblack jag har stött på. Utan tvekan. Bandet släppte bara ett album, Dead As Dreams. Info finns här: http://en.wikipedia.org/wiki/Weakling
#
Bästa jänkarblack…..*host*VON*host*
#
Kommentera eller pinga (trackback).