Recension
- May I Sing With Me (album, mp3) Yo La Tengo
- 1992
- Alias Records
Lite av varje
Lyssna
Etiketter
May I Sing With Me känns som Yo La Tengos mest anonyma album. Det är förmodligen en direkt följd av att det är det mest högljudda. Det väsnas och håller ungefär dubbelt så högt tempo som de andra albumen.
Det är ganska irriterande också. Effektsökande genom volym och tyngd. Ibland gällhet. Ta 86-Second Blackout som mest är grinig hårdrockare. Eller Out the Window från lokala puben.
May I Sing With Me är så osofistikerad att man kunde ha skrotat hela karriären på den. Det hänger inte ihop nånstans. En punkkänga här, en spandexbralla där, en tamburin någon annanstans. Inledande Detouring America with Horns säger att det kanske blir bra det här, men den känslan försvinner snart.
Sen är inte May I Sing With Me ute och cyklar hela dagen. Nämnda inledande spår går an, instrumentala Sleeping Pill har inget med sitt namn att göra. Den är Wooden Shjips-igt snygg men ganska meningslös. Avslutande Satellite är förvisso händelselös men Kaplan och Hubley lyssnar i alla fall på varandra och förenas kring nånting. Det skapar styrka för fortsättningen.
Publicerad: 2009-11-20 00:00 / Uppdaterad: 2009-11-18 21:50
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).