Recension
- Red Black & Blue - Some Remixes by DJ Mehdi (album, cd) DJ Mehdi
- 2009
- Because Music/Ed Banger Records
Novemberfärgklick
Lyssna
Externa länkar
Etiketter
DJ Mehdi gjorde en av de bästa låtarna 2006/2007, med sin Signatune – ett loopat lån av den bästa delen från discogruppen Dynastys Strokin’. En låt förrädisk i sin enkelhet.
Men Mehdi Faveris-Essadi vare sig börjar eller slutar med Signatune. Tvärtom har han de senaste åren arbetat sig upp som en av Frankrikes stora producentnamn i de senaste årens populära möten mellan hiphop och dansmusik. Förutom två album i eget namn har det här också betytt samarbeten med landsmän som Daft Punk, Cassius och MC Solaar.
Att DJ Mehdi nu hör hemma på Ed Banger Records och Because Music känns därför inte särskilt konstigt: etiketten som blivit bekant via så skilda namn som å ena sidan Uffie, Zongamin och Mr Oizo och å andra sidan Charlotte Gainsbourg och Amadou & Mariam. Och kanske allra mest genom Justice.
När DJ Mehdi nu släpper Red Black & Blue är det musik som utan problem jackar in i Ed Banger-katalogen. Som titeln avslöjar handlar det inte om ett tredje album, utan om en samling remixer signerade DJ Mehdi. Och som dessutom visar att Mehdi har en betydligt längre historia än bara Signatune, med det drygt decennielånga spann som Red Black & Blue rymmer.
Här trängs Cassius, Sébastien Tellier, Murs, CSS, Sam Sparro, Architecture in Helsinki, Chromeo och Etienne De Crécy i mehdifierade former under någon dryg timme. Svulstig agentfilmselektronik möter dansgolvsstudsande möter knorrhiphop.
Hade DJ Mehdi varit mer traditionell hiphopalist hade Red Black & Blue kallats för ett mixtape, för det är vad det handlar om här: ett antal låtar som inte bara läggs upp på rad, utan som också mixas ihop till en kontinuerlig helhet. Men som också dras med mixtapens rätt ofta irriterande drag av ofärdig lekstuga, när låtar i många fall klipps ner till sekunderlånga mellanspel som snabbt kastas bort när en roligare leksak dyker upp.
Med det sagt funkar Red Black & Blue ändå förvånansvärt bra. Här finns också låtarna som lyfter sig över mängden, som De Crécys Out of My Hands, StayGolds Justify (med sin välbekanta melodislinga som jag just nu för mitt liv inte kan placera, galet irriterande) och förstås Sam Sparros 21st Century Life i Mehdis versioner. Inget som kommer att vända upp och ner på någons värld, men ett trevligt avbrott i det kompaktgrå novembervädret.
Publicerad: 2009-11-18 00:00 / Uppdaterad: 2009-11-18 00:27
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).