Recension
- Sigh No More (album, cd) Mumford & Sons
- 2009
- Island Records/Bonnier Amigo
Kanske inte ändå
Lyssna
Etiketter
Hade Mumford & Sons varit svenska hade de spelat in sitt album i en lada på västgötska landsbygden, haft klippkort på Woody West och, förmodligen, varit utbildade till elektronikingenjörer. Mumford & Sons är så mycket lite tråkig kille att det är svårt att relatera till deras nära vänskap med Noah and the Whale och The Maccabees. Två band som inte har någonting av västen, hatten och banjon.
Ändå går Mumford & Sons, namnet till trots, djupare än båda ovanstående band. Nog viner knätofsarna genom spår som Roll Away Your Stone och skenar banjon genom The Cave men Winter Winds är oemotståndligt storslagen.
Detaljrikedomen och drivet manar emellertid fram ett lyssnande som helt glömmer referenser. Nog struntar jag i de irländska flörterna eller Marcus Mumfords stundom grungehesa röst när Little Lion Man växer.
Tids nog blir det för mycket även för mig. Brittiska Mumford & Sons gör väldigt mycket bra på Sigh No More, stämsången i Timshel vill jag bevara för alltid, men de gör också väldigt mycket som i längden blir lite för mycket hambo.
Publicerad: 2009-10-27 00:00 / Uppdaterad: 2009-10-26 19:45
9 kommentarer
”…de gör också väldigt mycket som i längden blir lite för mycket hambo.”
Hambo. Nej, de gör inte hambo. Ingen gör hambo. Hambo är en myt.
#
Suverän skiva. Känns lite som Deportees debutplatta fast än mer glädjecountry och engelsk hets. Underbart.
#
Grymt bra skiva. Jag struntar i om det är hambo och för mycket av allt, jag har blivit lite smått beroende av den här skivan. Topp 1 veckans skiva. Lätt!
#
Topp 1 i år, om ni frågar mig. Löjligt bra platta, växer för varje genomlyssning, det mest intressanta bandet på år och dar. Magi.
#
Nästan helt rätt Thom, den kanske inte är topp 1 i år, men garanterat topp 5. Sigh No More är suverän!
#
Fyfan vilken dålig recension, de är ju helt briljanta, och jag håller med Thom, skivan börjar med att väcka en frånvarande nyfikenhet för att efter några genomlyssningar få dig att falla handlöst!
#
[...] kring dem har blivit smått tröttsam. Jag förstår fortfarande inte varför halvhyfsade Mumford & Sons blivit intjatade till Way Out [...]
#
[...] Mumford & Sons Sigh No More Suverän skiva. Känns lite som Deportees debutplatta fast än mer glädjecountry och engelsk hets. Underbart. – Thom [...]
#
Låter inte sångaren, lite som REM´s sångare på rösten?
#
Kommentera eller pinga (trackback).