Luleå, 1989. Ur ångest, tristess och likgiltighet inför stadens skrala utbud bildas ett kollektiv som kommit att forma Sveriges popscen och dess elit, dels genom sin oerhört drivna inställning till konsten, dels genom en nästintill totalt introvert approach gentemot scenen till vilken de blivit en av grundstenarna. Explosionerna av skev, trasig Hüsker Dü-doftande indiepop på Penny Century, Cosy Den och Family Affair letade sig ner, och rotade sig, i svenska popmyllan, John Peel tog dem sedermera under sina vingar och framtiden låg vidöppen framför bandet som tagit sitt namn från Klas Östergrens Gentlemen.

Malmö, 2009. Efter ett tretton skivor långt samarbete med A West Side Fabrication är det nu Adrian Recordings som tar emot stafettpinnen i och med 89. Detta, som råkar vara Malmöbolagets 89:e släpp, är årets mest emotsedda och infriar precis allt jag någonsin hoppats på. Till stor del lyser den experimentella lustan från Saturday Night och Eternity Now med sin frånvaro och en bred ljudbild av stora trummor, dubbelkaggar, effektpedaler och melodier att dö för träder istället fram. Mattias Alkbergs uttalande tidigt i inspelningsprocessen om att vilja låta som Kate Bushs två första skivor är inte långt från sanningen.

Ska man dra paralleller till tidigare The Bear Quartet-utgåvor dristar jag mig till att den till stor del har mycket gemensamt med My War från 00-talets inledning där stora produktioner samsas med en dyster, nästan klaustrofobisk stämning. I Was a Weapon är ett utmärkt exempel på detta. Carry Your Weight ett annat.

Utöver detta, 89 är föga förvånande ett myller av influenser. Sweet Beef påminner om Black Sabbath runt Sabbath Bloody Sabbath, första singeln Millions ligger hela tiden på rätt sida artrock-branten och episka avslutningen Northern tar monotoni till nya höjder, en låt som utan vidare skulle ha platsat på Silverbullits Citizen Bird.

20 år sedan bandet startade fortsätter Jari Haapalainen, Peter Nouttaniemi, Mattias Alkberg, Calle Olsson och Jejo Perkovic ge ut skivor och skivtitlar bestående av två ord varav det första slutar med bokstaven y och de gör det med en bibehållen integritet.

Så. Jävla. Bra!