Luleå, 1989. Ur ångest, tristess och likgiltighet inför stadens skrala utbud bildas ett kollektiv som kommit att forma Sveriges popscen och dess elit, dels genom sin oerhört drivna inställning till konsten, dels genom en nästintill totalt introvert approach gentemot scenen till vilken de blivit en av grundstenarna. Explosionerna av skev, trasig Hüsker Dü-doftande indiepop på […][...]

Det känns längesen någon visste var The Bear Quartet höll hus. Nya album dyker upp då och då. Ett om året ungefär. För en månad sen släpptes ”Eternity Now” och blev knappt omnämnt. Inga intervjuer eller spelningar, få recensioner. Det är tyst om The Bear Quartet. Kanske är det så det blir. Albumen känns ständigt […][...]

På framsidan av The Bear Quartets ”Angry Brigade” sitter Calle Olsson utomhus på en stol. Invirad i ett stort duntäcke. Tyst och ensam. En förgrundsfigur från bakgrunden. Han har spelat med The Bear Quartet länge. Han är lika mycket Firesides femte medlem. Men mest av allt ingenting av det där. Mest av allt är han […][...]

A knock on the door / Decleration of war / We're taking over with the sound of guitars (”Dirty Tricks”) Gör gärna det. Invadera mig. Där Randy är vill jag vara. När jag började lyssna på ”Welfare Problems” hade jag lite problem med hur de lät. Efter att ha lyssnat ”Human Atom-Bombs” tills fan tog […][...]