dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Arctic Monkeys: Humbug
Humbug (album, mp3) Arctic Monkeys
2009
Domino Records
2/10

Avskedsbrev

Jag minns när arktiska apor blev ett begrepp värdigt dansvänlig brittpop. Jag minns när jag och min vän stod utanför Brixton Academy i London och försökte köpa svartbiljetter med hjälp av någon stackars lodis som ”hade kontakter”. Det blev inga biljetter den där gången.

Jag minns också när jag för första gången fick se bandet på Accelerator Tour i Göteborg. Hur besviken jag var. Det var som att de inte brydde sig om att de hade gjort den mest geniala, mest liveanpassade skivan som 2000-talet vid dags dato hade att erbjuda. Det som var så energiskt och spralligt på skivan kunde mer liknas vid ett PRO-träff live. De stod där på scenen helt stilla och avlöste den riviga låten efter den andra som om Nick Drake hade gjort Refusedcovers. Det var någonstans där som jag tappade min förälskelse till pojkbandet från Sheffield.

Men mer kom att ske och succédebuten följdes upp av ännu en skiva. Något lugnare och något mer intetsägande. Och jag som till och med fått ett smeknamn uppkallat efter aporna kunde inte längre relatera till bandet. Några vänner kallade mig faktiskt för Martins Unkies ett tag som någon slags liknelse till bandet. Nu kände jag mig förvirrad och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till.

Bild: Nils-Petter Ek.
Jag under en Tacoätartävling i Kalmar. T-shirten är numera för liten. Jag och Arctic Monkeys har växt ifrån varandra. Den tiden som vi hade tillsammans är förbi.

När tredje skivan nu kommer känner jag att de dragit hela karusellen ännu ett varv, åt både rätt och fel håll. Åt rätt håll så till vida att musiken numera passar deras sätt att framträda. Åt fel håll då det inte längre tilltalar mig.

Främst saknar jag de där lustiga vardagslika putslustigheterna som Alex Turner slängde in i begripliga verser. Numera är det bara sega tongångar med flummiga liknelser till verkliga livet. Det har blivit knarkigt och pretentiöst.

Det är inte längre:

Last night these two bouncers, And one of ‘em’s alright, The other one’s the scary one

(från Ritz To The Rubble).

Istället är det:

Crying lightning,
And how you like to aggravate the ice-cream man on rainy afternoons

(från Crying Lightning) och jag förstår ärligt talat ingenting.

De hade kunnat komma undan med karusellen någorlunda om det hade svängt om musiken men nu gör det inte ens det. Det finns ljuspunkter i låtar som Portion Approaching och Cornerstone, men det är inte längre det Arctic Monkeys jag vill ha ett förhållande med. Förlåt, men jag gör slut. Och till mina vänner: kalla mig inte Martins Unkies längre.

Läs även Marie Lindströms recension på samma skiva

Martin Sjölander

Publicerad: 2009-08-30 00:00 / Uppdaterad: 2009-08-30 12:18

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #5232

18 kommentarer

Årets bästa platta. Martin Sjölander har fattat noll. Vilken komptens har du för att uttala dig på det här viset?

Två av tio är ett rättvist betyg.

På din skitrecension!

arctic4ever!

Primal Oregistrerad 2009-08-30 08:30
 

Seriöst Sjölander. Den här recensionen håller samma klass som den om Junior Boys senaste, dvs mycket mycket låg. Jag är knappast nån arctic monkeysfan men hela betygsskalan blir ju meningslös om du sätter en tvåa på en sån här skiva.

”Numera är det bara sega tongångar med flummiga liknelser till verkliga livet”

Vad i helvete ska det där betyda?

olle Oregistrerad 2009-08-30 09:53
 

Årets bästa platta?
haha, yeah right.
Arctic suger.

anna Oregistrerad 2009-08-30 09:55
 

Jag vill hålla med Martin. Skivan är verkligen inte bra alls. Himla synd att ett band som började med väldigt stor potential har tappat så mycket så fort.

McAn Oregistrerad 2009-08-30 10:16
 

Har inte hört plattan, men dom var inget vidare på Way out west (som i övrigt var en grym festival, även i år).

Mr L Oregistrerad 2009-08-30 10:27
 

Mmm, The Last Shadow Puppets.

RONNA Oregistrerad 2009-08-30 10:51
 

Klurrigt det här med helomvändningen dom har gjort. Gav dom 8/10 efter några lyssningar men inser väl nu att 6 eller 7 hade vart mer passande. Men jag gillar det. Däremot tror jag inte det är här dom kommer att hamna tillslut. Kolla in vår blogg förresten. Vi försöker.

Mattias Oregistrerad 2009-08-30 10:58
 

Läs NME:s recension. 7/10 är ett rättvist betyg.

arg-kommunist Oregistrerad 2009-08-30 11:19
 

Är jag den enda som faktiskt gillar andra skivan mer än första? Förmodligen.

Har inte lyssnat på Humbug än, men känner mig inte jättemotiverad att börja heller.

Dixit Oregistrerad 2009-08-30 13:18
 

Mmm Tacos!! Vem minns inte när jag, Gräset, Humlan, Joppe och Micke tävlade om att äta mest tacosar i Joppelitos lya??? Innan Steely Dan asso??? Sen gick rampen sönder!!

^____-

Primal Oregistrerad 2009-08-30 14:38
 

Dixit, dunno. Jag gillar denna skiva mer än någon av de andra i alla fall.

RONNA Oregistrerad 2009-08-30 18:52
 

Helt fel. Helt klart i klass med deras första, och ja, bättre än deras andra. De har mognat, låter bekväma här.

Rickard Oregistrerad 2009-08-30 22:21
 

Är detta en recension av en skiva eller en berättelse om din relation till bandet? Du skriver ju inget om skivan. Den sämsta recension jag någonsin läst.

Emil Oregistrerad 2009-09-01 16:28
 

Dummaste recension jag läst. Till skillnad från Oasis så är jag glad att det finns band som går åt det håll dom själva känner för istället för att lyssna på folk som dig.

Kyle Oregistrerad 2009-09-05 22:27
 

Om du läser rubriken så förstår du att detta är en berättelse om min relation till bandet.

Martin Sjölander Medlem 2009-09-17 23:31
 

2/10? Hahahahahahahahahahahahahahahahahaha!

Jardabkukald Oregistrerad 2009-09-18 12:43
 

Nja, kan man verkligen kräva att ett band som inte är ett gäng okända tonåringar från Sheffield längre ska skriva låtar som om de var det?

Utvecklingen är naturlig och sund, plattan kräver många lyssningar men växer med dessa..

henke Oregistrerad 2009-09-25 15:31
 

De kan inte skriva låtar som de skrev för 3 år sedan. De måste ju utvecklas! Alla vill att de ska gå tillbaka till första skivan och dess texter, men ifall alla band gör så så går inget framåt! Tänk ifall beatles gjort så? Ifall de utvecklat sig så långt som från P.s I Love You till Help!

Din recension är mycket bakåtsträvande, och rädd för förändringar.

John Oregistrerad 2009-09-29 20:27
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig