Jag minns när arktiska apor blev ett begrepp värdigt dansvänlig brittpop. Jag minns när jag och min vän stod utanför Brixton Academy i London och försökte köpa svartbiljetter med hjälp av någon stackars lodis som ”hade kontakter”. Det blev inga biljetter den där gången. Jag minns också när jag för första gången fick se bandet […][...]