The Knife in Collaboration with Mt. Sims and Plannintorock Tomorrow, In a Year Rabid Records/Border Irreguljära ljudkonstellationer. Myspace Ikons Ikons Service/Border Pop-, rock- och powerkraut. Titt som tätt är det riktigt bra. Myspace Xiu Xiu Dear God, I Hate Myself Kill Rock Stars/Border Jamie Stewart är fortsatt enerverande. Myspace Turbo Fruits Echo Kid Ark Recordings/Border […][...]

Jag minns när arktiska apor blev ett begrepp värdigt dansvänlig brittpop. Jag minns när jag och min vän stod utanför Brixton Academy i London och försökte köpa svartbiljetter med hjälp av någon stackars lodis som ”hade kontakter”. Det blev inga biljetter den där gången. Jag minns också när jag för första gången fick se bandet […][...]

Med de oväntade framgångarna hos Fleet Foxes och Bon Iver i åtanke borde Providences The Low Anthem vara som klippta och skurna för hypemallen. Om det är något de bemästrar är det nämligen den sortens lagom väluppfostrade americana som aldrig verkar tappa i popularitet, och om det finns någon rättvisa i den här världen (vilket […][...]

Dupont har gjort det svårt för sig. Han spelar i en liga där det är oerhört svårt att överhuvudtaget ta sig till slutspel. Bland de andra i ligan ”kille med gitarr” är konkurrensen stenhårt och utbudet oändligt. I mitt fall har detta inneburit att endast en exklusiv skara artister har kvalificerat sig till mitt hjärta. […][...]

Jag hade tänkt mig att Graham Coxon skulle stå fastsurrad vid en förstärkare med en Telecaster hängande runt halsen för alltid. Den lite introverte killen med obegriplig talang och höga ideal. Tydligen tänkte inte han samma sak. Graham Coxon har hängt med Peter Doherty. Graham Coxon har skrivit popvisor till akustisk gitarr. Graham Coxon har […][...]

Låtlistan på samlingen Dark Was the Night gör mig lätt illamående. Nog visste jag att mitt musiklyssnande var förutsägbart, men snälla, låt mig vara. Här finns Yo La Tengo, The New Pornographers, Bon Iver, Gillian Welch, Andrew Bird och Grizzly Bear. Trettioen låtar till största delen amerikansk storbolagsindie. Bekväm, hyfsat slätrakad svenneamericana och akademikerrock. Allt […][...]

Peter Greenwood från The Loose Salute, bandet han har tillsammans med bland annat Ian McCutcheon från Mojave 3, släpper i dagarna debutalbumet Sirens. Med ovanstående i bagaget, i soloversion, hamnar vi någonstans mellan Fionn Regan och Nick Drake. Men Pete Greenwood är en klassisk brittisk folksångare som också stoppar in små doser highwaycountry mellan balladerna. […][...]

För ett par år sedan hörde jag Luis Arronte sjunga jazz. Fram tills att det var hans egen tur att ta mikrofonen stod han mest och rökte och såg väldigt stressad ut, och lovade ärligt talat inte allför gott. Ingen hade dock behövt oroa sig. Den handfull standards han tilldelats hanterades väl. Efter den här […][...]