På papperet ser det bra ut. Namndroppandet vet inga gränser, Shellac hit och Shudder to Think dit, Dischord Records och Touch and Go nämns huvudlöst i samma ingress och redan där är det taggarna utåt. Inte för att det är dåliga influenser, tvärtom, utan för att ribban lagts högt. Skyhögt.

För det är bara att konstatera att Kelly 8 från Uppsala inte över huvud taget huserar på nivåerna Jawbox och Engine Down lagt. Och herregud, det är det knappt något band som gör.

Däremot är det från och till överraskande bra och catchy indierock denna kvartett presenterar på tredje fullängdaren, vid närmare lyssning på Your Halo is Gone står det klart varför bandet erbjöds en plats på kapitel åtta i amerikanska skivbolaget Deep Elms Emo Diaries-serie och All Defenses Fall bjuder på en suggestiv attack som bryter av bandets i övrigt ganska enahanda rock.

Det satsas allt på ett kort och tyvärr är det en satsning som resulterar i en för snäv approach där låtarna tenderar att vara alldeles för lika varandra. Det finns inget att haka upp de musikaliska idéerna på, ingen originalitet att spinna vidare på och när det, alltför ofta, drar åt Skunk Anansie och Pia Högbergs röst lutar sig mot Gwen Stefani-vibratot hon så ofta använder i No Doubt drar jag öronen åt mig.

Ljudbilden känns igen från förra årets bästa skiva, Lukestars Lake Toba, som också spelades in i Uppsalas EAR Studios, och där norrmännen förvaltade varenda del av den fläskiga ljudbilden känns det som om Kelly 8 inte tagit tillvara på den.