MFMB gör den mest intressanta svenska popen just nu. De har attityd och man känner sig snygg när man lyssnar. Dessutom har de ett eget sound i den mån det går att ha det år 2009. Visst hör man likheter med allt från The Cure till The Faint och The Rapture men inte så att det på något sätt känns härmat. De kör sin grej helt enkelt. Deras grej kan beskrivas som något så unikt som tuff danspunk-pop-shoegaze-newwave-indie. Med andra ord inget vi är direkt bortskämda med att få från svenska band. Så långt är allt frid och fröjd.

Som du säkert förstår hade jag mer än gärna tokhajpat detta egensinniga band från Bollnäs urskog, men det går tyvärr inte. Ljudbilden är alldeles för dålig. Jag saknar dimensioner, djup och allt det där andra som gör att man riktigt hänförs av musiken. Som det är nu så går det inte. Allting ligger som en röra i mellanregistret. Jag kan tänka mig att detta live med en bra ljudtekniker är hur kalas som helst men nu när jag sitter här och ska bedöma deras LP som jag fått ut på hembränd CD-R så blir det svårt. Jag har en vision om hur det skulle kunna låta och då landar jag någonstans i ett mer finstämt poppigt The Klaxons.

Missförstå mig rätt nu. Det är inte deras sound eller deras olika instrumentljud det är fel på. Det är snarare så att mixningen inte har fått den tid den är förtjänt av. Någon musiknörd från Hi-Fi-klubben kan nog förklara för dig exakt vad felet är. För mig låter det i vilket fall demo och jag tycker det är fruktansvärt synd på ett sådant bra band. Men vad vet jag, allt kanske är ett medvetet knep för att vara lite svåra och gå hem hos indiekidsen…