Det är ungefär en månad kvar tills Wilco släpper ännu ett kruttorrt och kompetent album. Wilco är torra. Tidigare var de ganska sura också. När de spelade på Accelerator för fem år sedan hade Jeff Tweedy nyss kommit ut från torken och framförde spöklikt lite gamla hits i eftermiddagssolen. I tidigare filmer, som dokumentären I am Trying to Break Your Heart, där hela bråket med avhoppade Jay Bennett skildras, och solokonsertfilmen Sunken Treasure från förra året, är Tweedy mer eller mindre öppet skitsur. Under Sunken Treasure-spelningarna är han i och för sig både avgiftad och vid hyfsat humör, och berättar om hur viktigt det är att se sig själv som den underhållare man är, men under där finns en avog surgubbe. Därför är det härligt att på Ashes of American Flags se ett stabilt Wilco som har släppt en dvd med låtar, inte nittio minuter gräl och migränanfall.

Ashes of American Flags är inspelad i början av förra året i Washington, Nashville, New Orleans, Mobile och Tulsa. Liksom Sunken Treasure är det Fugazi-trummisen Brendan Canty och Christoph Green som gjort filmen.

Till största delen är Ashes of American Flags en konsertfilm. I övergången mellan städer finns intervjuklipp men de hålls väldigt korta. Det gör filmen kärnfull och ger den ett värde trots att detta är ett band som ger ut filmer på löpande band.

Materialet är plockat från merparten av bandets plattor men trots att Wilco har utvecklats och musiken förändrats under åren låter det mesta numera som Wilco nu. Från originaluppsättningen återstår bara Tweedy och basisten John Stirratt och därför har materialet formats om under åren. Via Chicago som på Summerteeth var fin och stillsam är numera en ballad som bryter ihop totalt då och då, mycket tack vare Glenn Kotches fantastiska insatser. Kotche och gitarristen Nels Cline är förmodligen de som färgat och utvecklat Wilcos sound mest. Lyssna bara på Impossible Germanys onani i ljud. Ljud som bandet betalar med att packa in utslitna händer och nackar i is efter varje spelning.

Ashes of American Flags är en bra uppvärmning inför ett albumsläpp från ett band som förmodligen, och förhoppningsvis, kommer fortsätta för alltid.